Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
M EPELTIDEW.
Härvid må såsom en egendomlighet anmärkas, att den
man, som stått i spetsen för upproret mot konung Birger
och genom hvars kraftfulla medverkan den unge Magnus
valdes till Sveriges konung, riksmarsken Matts
Kettilmundsson, saknas bland regeringsherrarne vid denna tid.
I stället finna vi honom i Finland, der det från Torkel
Knutssons dagar fortsatta kriget med Ryssland afslutades
(genom freden i Nöteborg 1323.) I denna fred, clen första
mellan vårt land och Ryssland, afträddes till Sverige
vestra Karelen, och derigenom hade Ryssarne
fördrags-mässigt erkänt Svenskarnes herravälde öfver Finland.
Matts Kettilmundsson dog några år efteråt.
Inom landet var Norrlands uppodling och bebyggande
ett föremål för regeringens omsorger. Genom ett beslut i
Telge 1328 erhöll hvem som ville rättighet att bosätta sig
i nordligaste Sverige och njuta skattefrihet, tills konungen
uppnått myndig ålder. Många begagnade sig af denna
rättighet, och spridda svenska nyb}Tggen uppstodo i
Vesterbotten och till en del äfven i Lappmarken. I
lagstiftningsväg fortsatte förmyndarestyrelsen det redan
under Torkel Knutssons tid påbörjade arbetet, att samla
och omarbeta landskapslagarne. Södermannalagen erhöll
kunglig stadfästelse 1327, men sannolikt voro äfven
Helsingelagen och flere andra landskapslagar föremål
för granskning och omarbetning under denna tid.
Hvad som nu blifvit berättadt, bildar de ljusa sidorna
af Magnus Erikssons förmyndareregering, men olyckligtvis
hade denna styrelse äfven sina skuggsidor. En
ITpsala-kanik, som afgaf en redogörelse till påfven för St
Peterspenningens insamlande, lemnar en ganska mörk skildring
af landets tillstånd under dessa år. "Konungen"
säger han — "är ett barn, de store herska oinskränkt
och hvar och en far fram med ett talrikt följe. Landets
styrelse är mycket vacklande. Prelaterne hafva ingen
verldslig domsrätt; många ädlingar äro fattige och till
följd af oroligheterne blottstälde för plundringar och
försåt och sjelfve äfven färdige dertill, synnerligen derför
att, då de flera gånger besvärat de andlige och kapitlen
med begäran om lån, de fått afslag derå."
Det var ock helt naturligt, att oordning och
sjelfsvåld skulle inrota sig under en trettonårig styrelse af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
