Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEN STURE df.N YNGRE.
213
Mats Gregersson (Lilje) verkade ifrigt för konungen,
och sjelf utdelade Kristian bland Uplandsbönderna "både
salt och bref", men förgäfves. Slutligen började Kristians
ställning blifva betänklig, och han förbannade i sitt sinne
alla dem, som rådt honom att företaga denna fejd.
Då uppträder såsom hans förespråkare en man, hvilken
man sist af alla skulle väntat att finna bland Danskarnes
och unionens vänner, den forne Sturevännen och
dansk-hataren, Hemming Gad. Hvad som förmått honom att
öfvergå till danska partiet är än i dag en hemlighet.
Att om kastet skett under hans fångenskap i
Köpenhamn är troligt, men den egentliga bevekelsegrunden torde
äfven framgent förblifva en gåta. Gissningsvis har man
antagit att han blifvit hotad, och att fruktan hos den
åldrige åstadkommit hvad den icke skulle uträttat i lians
kraftfullare och bättre dagar. Emellertid förenade sig
Hemming Gad med biskop Mathias och några andra
herrar att förmå fru Kristina och Stockholms borgare
att dagtinga samt öfverlemna Stockholm åt Kristian. Det
lyckades dem, att mot Konungens löfte om glömska af
allt det framfarna, få hufvudstaden att gifva sig. Den
7 september höll Kristian sitt högtidliga intåg i spetsen
tör 6,000 ryttare och 2,000 fotknektar. Med hufvudet
fullt af nya planer och glänsande förhoppningar satt
konungen samma afton vid gästabudsbordet hos Gorius
Holst, en rik borgare, hos hvilken han valt sin bostad.
Det var då han skall låtit undfalla sig det betydelsefulla
ordet att "den ena porten till Lubeck hade han tagit,
den andra skulle nog också snart Öppnas för honom."
Hela Sverige utom Kalmar var nu i konungens hand.
Han återvände till Danmark, men kom åter tillbaka till
Stockholm i och för det riksmöte, som dit var
samman-kalladt till den 1 november. Först afhandlades mellan
rådet och ett par ombud från konungen arfsfrågan eller
att Kristian skulle erkännas för Sveriges arf konung.
Derefter vidtog sjelfva mötet, som hölls under bar himmel
på Brunkeberg. Öfverst på denna sandås hade konungen
låtit uppföra en borg, der han satt på sin tron, nedanför
sutto rikets råd, och rundtomkring uppstäldes konungens
krigsfolk. Biskop Jöns Beldenaclte uppträdde och höll ett
tal om konung Kristians rätt till Sveriges rike, slutande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
