Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
me delt iden.
skilde sig från den förmögnare bondens, täflade
stormännen i ståt och yppighet med sjelfva konungen. I
synnerhet utvecklades vid högtidstillfällen, gästabud, bröllop,
barnsöl och graföl en dyrbar prakt så väl i förplägning
som i antalet af tjenare, hvilka ikläddes lysande drägter
af flöjel och skarlakan. Den rika afkastningen af en
mängd gårdar satte den förmögne herremannen i tillfälle
att följa sin smak för prakt och öfverflöd. En samling
af flere hundra personer vid ett större gästabud var
ingenting ovanligt.
Den inhemska konstflitens alster, liksom de inhemska
varorna vid gästabuden, blefvo tidigt uppblandade med
utländskt kram. Det hembrygda ölet och rnjödet aflöstes
vid gästabudsbordet af dyrbara vinslag. Präktiga tapeter
och bonader klädde väggarne, och bänkarne kring salen
belades med rikt utsydda hyenden. Dock saknades många
af de beqvämligheter, som äfven för den ringaste nu för
tiden äro oumbärliga. Glasfönster voro så .sällsynta, att
de, som funnos på Stockholms slott, af drottning Kristina,
konung Hans gemål, bortfördes som en sällsynthet till
Danmark. I stället för glas nyttjades hornv pergament
eller i fattigare hus tjärad t liune. Boningshusen voro i
allmänhet timrade af trä, endast rikets förnämste män
,hade dem under senare medeltiden murade af tegel.
En ny samhällsklass, som framträder under denna
tid är städernas borgerskap eller köpstadsmännen. Enligt
Magnus Erikssons stadslag indelades de efter yrkena i
handtverkare och köpmän. De särskilda slagen af handtverk
bildade inom sig föreningar, som kallades skrån eller
embeten och styrdes af åldermän och bisittare. Inom de
större handelsstäderna fans det ej sällan stora rikedomar
samlade t. ex. i Visby, der de många herrliga
kyrkoruinerna än i dag vittna om stadens törnå välmåga. En för
denna tid egendomlig inrättning, företrädesvis i städerna,
voro de s. k. gillena, ett slags föreningar till gemensamt
skydd, ömsesidig hjelp och gemensamma förlustelser. De
uppkallades gemenligen efter något bekant helgon, såsom
Vårfrugillena i Torshälla och Nyköping, S:t Olofs, S:t
Knuts, Helga Lekamensgillena i Stockholm m. fl. — Emedan
linsén i städerna allmänt voro af trä, skedde rysliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
