Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
NYARE TJDEN.
man i den tidens politiska strider, men för öfrigt, såsom
det på den tidens språk kallas, "en lustig och kortvillig
herre" — var Gustaf Wasas fader.
Blott fem år gammal, då han efter den tidens sed
som fosterson vistades i Sten Sture d. äldres hus, blef
Gustaf af danske konungen Hans uppmärksammad och
hade så när blifvit bortförd till Danmark. Men Sten
Stures vaksamhet räddade honom. Han skickades hem-
o
ligen undan till Åland, der hans fader, som nämndt är,
var landshöfding, och undgick sålunda denna gång faran.
Dansken lär sedan ha klagat att "vargungen" sluppit
honom ur nätet.
Yid tretton års ålder sändes Gustaf af sina föräldrar
till skolan i Upsala. I enlighet med det vanliga
antagandet att hans födelseår är 1496, lärer hans inträde i
Upsala trivialskola skett 1509. Lärare derstädes var
en dansk vid namn Ivar, hvilken snart fick röna prof
på gossens frimodiga och fosterländska sinnelag. "Si
hvad jag vill göra," hade Gustaf sagt, "jag vill draga
upp i Dalarne, föra Dalkarlarne ut och slå Juten (Dansken)
på näsone." Detta yttrande ådrog Gustaf kroppslig aga.
Men med orden: "Jag tör gifva dig och din skola tusan
dj-r" drog Gustaf sin lilla dart (värja), högg den igenom
boken och — kom aldrig mera dit.
Fem år derefter, år 1514, upptogs Gustaf, en
ader-tonårig yngling, i riksföreståndaren Sten Sture den yngres
hof. Yid tjugo års ålder iklädde han sig hjelm och
harnesk och kämpade tappert för fosterlandets sak vid
Stäkets belägring samt i slagen vid Dufvenäs och
Brännkyrka. I det sistnämnda slaget förde han, såsom förut är
nämndt, Svenskarnes hufvudbanér. Redan nu skönjas
hos den tidigt utvecklade ynglingen samma drag som
längre fram i hans lefnad teckna mannen. "I marken,"
heter det, "var han frimodig, dristig och mannelig nog,
men bland godt sällskap och lag var han med höfligt
skämt lustig, i snack och tal alla andra öfverlägsen, så
att han kunde göra dem alla lustiga och glada med sig,
och der han skulle handla och tala om något, som
hög-vigtigt var, så visste han med besked och sådana skäl
föra det fram, att det hade anseende med sig och man
hörde honom gerna."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
