Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
NYARE TI PEN.
skönja anslag och stämplingar emot sig, hans sinne
förmörkas mer och mer och han blir tidtals vansinnig.
Bland de märkvärdiga slutledningar, dem han i sitt
fängelse sedermera uppstälde till sitt försvar, finnes äfven
följande: "det man gör i vanvett bör icke räknas för
full ogerning;" — "konungar kunna ock blifva
vanvettige" — alltså: "måste man det i vanvett sker icke
tillmäta sin konung för full ogerning." — Erik har här
bedömt sig sjelf — månne han icke dömt rätt? Eller
med andra ord: oro vi utgå från denna synpunkt, att
den olycklige konungen stundom ej var för sina
gerningar tillräknelig, månne vi ej då komma sanningen
närmast —- om vi derjemte tillägga att omständigheterna
voro sådana att hans slumrande sinnessjukdom ej gerna
kunde undgå att komma till utbrott: han sjelf omgifven
af vänner som på honom söka öfverflytta sitt eget hat,
hans ene broder svagsint, den andre i fängelse, af
honom sjelf dömd till döden, riket anfallet med krig at’
tvenne makter (bland de föreställningar, som mest tyckas
plåga honom i hans följande orediga stunder, är just
förhållandet till Danmark), härtill i en senare tid hans
kärlek till Karin Månsdotter och de förnäma slägternas häraf
upptända afundsjuka och illa dolda afvoghet. Lägga vi
härtill följderna af ungdomsförvillelser, hvilkas verkningar
aldrig uteblifva, så torde vi ej längre behöfva söka
förklaringen till de upprörande händelser, som nu möta oss.
Under sina astrologiska funderingar, ett eget slags
vetenskap, till hvilken man den tiden satte stort förtroende,
trodde Erik sig ha funnit att en ljushårig man skulle
störta honom från tronen. Han hade härför misstänkt
hertig Johan, men nu då denne satt i fängelse, vände
sig hans misstankar mot Nils Sture. Yi hafva redan
omtalat den skymf Sturen måste underkasta sig i
Stockholm 1566, och att minnet deraf, oaktadt han återfått
konungens nåd, ännu fortlefde hos honom. Erik ansåg
sng också af högadeln, särdeles af Sturarne och deras
närmaste anförvandter, kunna frukta allt. Hertig Johans
fängslande och Sturens skymf voro åtminstone i de
mäktiga slägternas ögon brott som aldrig kuncle förlåtas.
Spänningen tilltog alltmera, och slutligen med början af
året 1567 trodde sig Erik för visso vara en samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
