Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARET 1 567, KONUNG ERIKS OLYCKMGASTE AR. 85
i kanten: "konung Eriks olyckligaste år". Hans
själslidanden framstodo under formen af yttre plågor, dem
ban ansåg vara honom tillfogade af andra; än plågade
de honom, säger han, med våta lakan, än lockade de
hans hustru Karin Månsdotter att träta på honom, än
talade de "mörkt och genom gåtor", så att han icke
förstod dem, än "uppeggades kammarsvennerne att plåga
honom". Han skrifver den 8 sept. till Johan att om
denne vore konung, "han måtte gifva honom det
tillkänna, så skulle han gerna visa honom all lydnad, han
lofvar att blifva den trognaste undersåte, och får han
icke det, beder han att få lemna riket eller fa ett
anständigt fängelse för sig, hustru och barn." — Att en
sådan sinnesförfattning, efter den tidens sätt att betrakta
den svagsintes tillstånd ej som en sjukdom utan som ett
vanärande Guds straff, skulle inverka vida menligare för
Eriks anseende än alla hans grymheter, ligger med
aktgifvande på den tidens föreställningssätt alldeles i sakens
natur. Också lär hertigarnes första öfverenskommelse om
en resning emot Erik blifvit träffad just om hösten 1567,
sedan Johan på sina anförvandter böner blifvit ur sitt
fängelse lössläppt. Johan skrifver nu till Erik och begär
ett personligt sammanträffande hvilket ock försiggick den
8 oktober på Ventholmen nära Svartsjö, då Erik kastade
sig för sin brors fötter, helsande honom som konung.
Bland de punkter, som hertig Johan nödgades
bifalla, innan hans fängelse öppnades, var att konungens
älskarinna Karin Månsdotter skulle erkännas for Sveriges
drottning och hennes barn för arfvingar till Sveriges
krona. Efter att ha slösat ofantliga summor på sina mer
eller mindre äfventyrliga giftermålsunderhandlingar vid
utländska hof, stannade Erik i sitt val af maka vid en
anspråkslös flicka af låg härkomst, hvars högsinnade
kärlek af inga skiften rubbades och i sig innebar den enda
verkliga lycka, som blomstrade för den olycklige
konungen. Hvad Karin var för sin kunglige vän och älskare,
bevisas bland annat äfven af följande vackra sång, som
säges af konung Erik blifvit skrifven till hennes ära:’
«Har Karin icke land och skatter,
så har hon dock det jag begär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
