Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
NYARE TI PEN.
"Sverige," säger han, "hade krig med tvenne makter,
skattkammaren var tömd, riket utarmadt, land och städer
härjade, invånarne utblottade, husvilla, sårade, fängslade
eller slagne. Oskyldiga undersåtares blod ropade hämd.
Men genom Eriks afsättning och således — Johans
upphöjelse skulle riket kunna återvinna fred och sitt forna
välstånd." Han tillägger slutligen det "Erik om Johan
utspridt, att han af sin gemål blifvit lockad till katolska
läran. Det vore en nedrig lögn. Om han någonsin
omfattade pafve/äran, önskade han att både han och hans son
måtte utdrifva« ur Sveriges rike."
I Vadstena hade hertigarne, när de begynte
upproret mot Erik, kommit öfver ens om att regera
gemensamt, men denna öfverenskommelse bröts af Johan, som
behöll regeringen ensam, ehuru mest till namnet, ty
hertig Karls kraftfulla vilja gjorde sig snart oumbärlig,
och mot slutet af Johans regering var Karl den
allrådande. Liksom förhållandet varit med Erik blef Johans
första bemödande att göra sig adeln förbunden, till
motvigt mot sin broders makt, och liksom sin företrädare
slutade Johan med att slå de mäktiga herrarne i bojor.
Skilnaden ligger blott deri att han hade sin bror Karl
med sig; hade han i stället haft honom emot sig, hade
måhända hans slut blifvit lika med Eriks.
Riket befann sig vid Johans tillträde till regeringen
i krig med både Polen och Danmark. Polska kriget
afstannade af sig sjelf, då Johan, polske konungens svåger,
uppsteg på svenska tronen. Kriget med Danmark åter
antog ett alltmera hotande utseende. Under Eriks
sjukdomstid och den nästan fullkomliga regeringslöshet, som
deraf var en följd, hade Danskarnes tilltagsne anförare
Rantzau framträngt till hjertat af Sverige. Klas
Kristersson Horn var död, Erik hade alltför ofta ombytt
anförare i landtkriget, ingen ville mer åtaga sig det
farliga värfvet, allt var i förvirring och freden1 en
efterlängtad välgerning för det hårdt tryckta landet.
Men Danskarnes fordringar voro så öfvermodiga, att de
af svenska ständerna med harm tillbakavisades. Först
1570 afslöts freden mellan Sverige å ena sidan samt
Danmark och Lübeck å den andra i Stettin i Pommern,
under bemedling af tyske kejsaren och konungen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
