- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 2. Från Gustaf Vasa intill Kristina /
101

(1878-1883) Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JOHAN Ill:s LITUKfil OCH OWVÄNDELSF.PLANEB. 101

Possevinus den lutherska läran och antog den katolska
men, som vi redan nämnt, afsvalnade efter hand den
förra ifvern å hans sida, och här liksom i alla konung
Johans handlingar finna vi vankelmodet och despotismen
blandade med hvarandra. Att tjena en despotisk herre
måste alltid vara svårt, men naturligtvis ännu svårare,
om denne herre tillika ej vet hvad han vill.

Erkebiskopen i Upsala, som till en början var
medgörlig för Johans omvändelseplaner, och till och med
sjelf åtagit sig att kläda skott såsom liturgiens författare,
förvandlades till ett slags patriark, och de öfriga
biskoparne kallades lydbiskopar. Biskopen i Vexiö, som var
än medgörligare än den yngre Laurentius Petri, hedrades
med adligt sköldemärke och det stolta namnet Björnram.
Folkets tanke om denna heder var lik\äl temligen
tvetydig; den finnes uttryckt i töljaude verserom liturgien:

»De messade derur mäkta glada,

Att de ej skulle mista siu tiondelada.

Den, som ville bli evangelii skälm,

Han kunde förvärfva båd’ sköld och hjelm;

Hvilket var till att märka och se

På den som tick de björnramar tre, m. m.»

Äfven bland presterskapet rönte liturgien på många
håll motstånd och detta uppretade Johan till yttersta grad.
Biskopen i Linköping Martinus Olai som kallat påfven
antikrist, blef derföre i sin egen domkyrka offentligen
af-klädd sin biskopliga skrud. Då erkebiskopen började ångra
sin medgörlighet och sökte afvända konungen från hans
katolska nit, vredgades denne och fråntog honom en del
at hans inkomster. Han gick nu sjelf upp till konungen,
öppet atrådande honom från katolicismen, men då han
härmed intet kunde uträtta, slog honom hans samvete så, att
han kort derefter sjuknade och dog. Biskopen i Vesterås,
Erasmus Nicolai, som varit konungens hofpredikant och
bland de förste som antagit liturgien, erkände öppet sitt
misstag. Motståndet blef efter 1580 alltmera allmänt,
och konungen fick af rikets råd uppbära allvarliga
föreställningar. Att dessa ej verkade på ett sådant sinne
som Johans, ligger i sakens natur, men det oaktadt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:14:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderhafd/2/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free