Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL, RIKSFÖRESTÅNDARE.
1-2L
hertigen, men Karl förmådde dess medlemmar att med
sig ingå en förpligtelse att svara en för alla och alla
foten. Denna förbindelse som afgafs den 2 sept. 1594,
förklarade genom rådsherrarnes bifall hertigen för
riksföreståndare mot det att hertigen tillförband sig att med
räds råde styra riket "efter dess lagar, konungens ed och
ar ff öreningens innehåll’". Kort derefter inträffade en
händelse som väl kunde vara egnad att höja hertigens
ärelystnad och rikta hans förhoppningar emot Sveriges
krona. Den 9 december 1594 födde lians gemål honom
en son, som i dopet erhöll namnet Gustaf Adolf.
Rådsherrarne bjödos att bevista döpelseakten, Erik Sparre
som fadder, och enigheten tycktes vara fullständig mellan
hertigen och rådet.
Frukterna af hertig Karls kraftfulla verksamhet i
riksstyrelsen visade sig snart. Genom freden den 14
maj 1595 i Tevsina*) gjordes ett efterlängtadt slut på
kriget med Ryssland, som nu varat i tjugusex år. Genom
densamma afstodo Ryssarne från sina anspråk på Estland,
men behöllo Ingermanland och Kexholms län. Föga hade
således vunnits genom detta långvariga krig, som kunnat
slutas tio år förut på alldeles samma vilkor. Dock var
saken härmed ej fullt afgjord, ty för att icke behöfva
afskeda sitt krigsfolk ville ej Fleming återlemna
Kexholm. Kriget var nära att utbryta på nytt, men genom
täta beskickningar lyckades hertigen förmå ryske czaren
att vänta, tills efter Klas Flemings död 1597 Kexholms
län formligen afträddes till Ryssarne.
Efter vunnen fred med Ryssland begärde hertig
Karl konungens bekräftelse på
riksföreståndarevärdig-heten. Sigismund svarade efter ett halft års dröjsmål,
att det måste blifva vid hans "förut gjorda förordnande",
och att ban nog visste medel att upprätthålla sin
konungsliga myndighet, ty han ämnade icke tillåta någon
minskning af de rättigheter han ärft af sina förfader. Hertigen
vände sig då till rådet och fordrade ständernas
sammankallande. Rådet vägrade; men hertigen lät icke dess
mindre uppsätta kallelse till en riksdag i Söderköping och
*) Ku bv i lutrerniaulaud i uärheteu af staden Naiva.
Svensk historia. II. G
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
