Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1-24
NYARE TIDEN.
Genom sitt ovisa nit hacle erkebiskopen alldeles
motverkat hvad han velat befrämja, och just derigenom kunde
fara verkligen uppstått tör lutherska religionen, om
Sigismund vetat att genast och på ett klokt sätt begagna
sig af sinnesstämningen. Erkebiskopen fick också
uppbära skarpa och väl törtjenta förebråelser af hertig Karl,
dem han likväl sökte tillbakavisa, och följden var
börjande fiendskap mellan honom och hertigen.
Enligt Söderköpings riksdagsbeslut skulle hertig
Karl föra styrelsen med råds råde. Men alltför ofta lät
han förnimma sin herskarenatur, och rådet som ej vågade
stöta sig med honom och icke heller ville bryta sin ed
mot konungen, befann sig i sin rådvillhet mellan två
eldar. På grund af den gemensamma ansvarighet,
hvartill hertigen förpligtat samtliga rådet enligt
Söderköpings riksdagsbeslut, fordrade han nu, att ståthållaren i
Finland Klas Fleming såsom otrogen och upprorisk skulle
med våld kufvas, hvarföre hertigen ville öfversända en
krigshär till Finland under Göran Posses befäl. Denne
undanbad sig det farliga uppdraget, rådet sökte afböja
företaget såsom föranledande ett inbördes krig, och
konungen uppmanade Fleming att med våld möta hvarje
försök att motsätta sig den konungsliga viljan. Med
anledning häraf stälde sig Fleming i öppen fiendskap
mot hertigens många anhängare i Finland, så att desse
kommo i icke litet trångmål. Han började till och med
i trossaker söka att följa konungens åsigter. Vid de
under höstmarknaden i Abo år 159(5 hållna gudstjenster
hade han försökt att få de katolska kyrkobruken åter
införda. Några prester, som ej ville ingå härpå, hade
blifvit utkastade öfver muren från kyrkogården, och då
klagomål häröfver anfördes hos Fleming, svarade han,
det han ej visste bättre råd, än att man finge kasta
dem samma väg in igen.
Om Karls vänner hade det svårt i Finland, så voro
svenska riksråden i ej mindre trångmål. Oupphörligt
påyrkade hertigen ett härtåg till Finland, riksråden
tvekade, men hade ej makt uog hvarken att neka eller
bifalla. För att bryta rådets motstånd förklarade
hertigen att han skulle afsäga sig regeringen, men tillika, att
då han emottagit den af ständerne, så ville han endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
