Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
NYA RF. TIDEN.
nedläggas, att allt det främmande krigsfolket skulle
bortsändas utom konungens lifvakt, att regeringen
öfverlemnades åt konungen att foras enligt hans ed samt att
en riksdag skulle sammankallas inom fyra månader, till
hvilken tid de af hertigen torordnade embetsmän skulle
bibehållas vid utöfningen af sina sysslor.
Allt detta visade att hertigen var segrare och
konungens sak i Sverige förlorad. Regeringen skulle visserligen
öfverlemnas till konungen, men då hertigens anhängare
bibehöllos vid sina sysslor var redan tydligt, att konungen
härigenom intet hade vunnit; dessutom förstod hertigen så
väl att vid riksdagarne ställa sakerna till sin fördel, att
intet tvifvel vore, det han äfven denna gång skulle göra
på samma sätt. Karls ärelystnad hade vunnit sitt mål;
det återstod för hans hämndlystnad att äfven vinna sitt.
lian fordrade att de fem rådsherrar, som följt konungen
från Polen, skulle utlemnas. Sigismund gjorde alla försök
genom grefve Erik Brahe att i detta tall förmå hertigen
till eftergift, men förgäfves. Han svarade "att, om
konungen icke godvilligt ville utlemna dem, så funnos —
härvid pekade han på en skara beväpnade bönder som just
kommit till hans undsättning — nog män, som skulle
hemta ut fäderneslandets fiender och förrädare midt ur
konungens hop." Med svidande hjerta måste Sigismund
finna sig i att utlemna Erik Sparre, Gustaf och Sten
Banér, Ture Bjelke och Göran Posse; dock skulle de dömas
af främmande sändebud.
Sigismund syntes till en början vara fast besluten
att, enligt fördraget i Linköping, begifva sig till
Stockholm. Men oförmodadt ändrade ban plan; från Linköping
afreste han till Stegeborg, gick der ombord på flottan,
qvarlemnade en polsk besättning i Kalmar, och afseglade
till Danzig. Eördraget var dermed brutet och hertigen
begagnade detta som skäl att på en riksdag i Jönköping i
början af år 1599 förmå ständerna att uppsäga Sigismund
tro och lydnad. Det var likväl ännu blott vilkorligt.
På en ny riksdag i Stockholm den 24 juli samma år
skedde uppsägelsen ovilkorligt för Sigismund personligen,
men tör hans ätt skulle tronen stå öppen, ifall konungen
inom år och dag ville sända sin son prins Vladislav till
Sverige tör att uppfostras i evangeliska läran. Vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
