Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
nya ur, tiken.
af rikets råd, nämligen riksdrotsen grefve Magnus Brahe,
riksmarskalken grefve Jakob De la Gardie, riksamiralen
friherre Karl Karlsson Gyllenhjelm, friherrarne Gabriel
Bengtsson och Gabriel Gustafsson Oxenstierna (den senare
rikskanslerens bror), Per Baner, Johan Sparre, Klas
Fleming, ’ Herman Wrangel och Klas Horn. Desse skulle
ständigt vistas i hufvudstaden, såvida icke
utomordentliga behof fordrade deras närvaro i provinserna.
Öfverinseendet öfver krigsväsendet inom landet anförtroddes
åt pfalzgrefven Johan Kasimir, hvilken, efter 1031, äfven
erhöll vården om rikets penningeförvaltning.
Den 19 maj 1630, kort före afresan till Tyskland,
kallade Gustaf Adolf de i Stockholm redan förut
församlade ständerna att möta hbnom på rikssalen. Ilan
uppträdde här med sin fyraåriga dotter, prinsessan
Kristina, och anbefalde henne åt deras trohet. Derpå tog
ban af sitt folk ett rörande farväl. "Efter val mången
skall sig inbilla, att vi detta krig utan gifven orsak oss
uppå taga, så tager jag Gud den allra högste till vittne,
i hvilkens åsyn jag bär sitter, att jag cletta ej af eget
bevåg eller lust till krig företagit, utan är jag dertill i
flera år märkligen förorsakad, mest derför, att våra
förtryckta religionsförvandter måtte befrias från det påfviska
oket, hvilket vi ock förhoppas med Guds nåd skall kunna
ske. Och efter gemenligen hända plägar, att krukan
bäres så länge till vatten, att hon på sistone sÖndergår,
så varder ock mig så gångandes, att jag som uti så
många farligheter för Sveriges rikes välfärd hafver
utgjutit. mitt blod och likväl allt härtill genom Guds nådiga
beskydd ej till lifvet blifvit skadad, det dock på sistone
låta måste; ty vill jag töre min afresa denna gången
eder, samtlige Sveriges när- och frånvarande ständer,
Gud den allra högste hafva betalt, ÖDskande, att vi efter
detta usla och mödosamma lefvernet efter Guds behag
måga mötas i det himmelska och oförgängliga lifvet". —
Derefter stälde konungen sitt tal till hvart riksstånd
särskildt med följande ord:
"Eder. I herrar af rikets råd, tillönskar jag förstånd
och kraft att edert embete förestå till Guds ära, hans
rena ords bibehållande samt fäderneslandets frid, enighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
