Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARF. TIDEN.
ken han ej var ense, hade han ryckt in i Böhmen och
genom öfverraskning intagit den s. k. lilla sidan af -Prag,
der ett omätligt byte vans. Understödd af både vestra
och östra sidohärarne, den förra under Königsmark, den
senare under Wittenberg, företog sig pfalzgrefven att
belägra den återstående delen af denna Böhmens
hufvudstad. Men belägringen gick långsamt till följd af
ett hjeltemodigt försvar från invånarnes sida, och under
tiden anlände underrättelsen, att fred var sluten. Det
sista årets fälttåg, der man från tvenne håll, från Bajern
och Böhmen, med samlad styrka hotade Österrike, hade
ändtligen varit afgörande för fredsunderhandlingarna, som
i fem år oafbrutet fortgått.
29. Westfaliska freden.
Under krigets skiften hade man till slut börjat längta
efter fred. Redan då förbundet mellan Frankrike och
Sverige stadfästes 1638, hade önskningar i detta syfte
blifvit uttalade och äfven försök till öppnande af
fredsunderhandlingar blifvit gjorda, ehuru dessa försök strandade
emot kejsarens motsträfvighet. Först fem år senare
eller 1643 öppnades de verkliga underhandlingarne för
åstadkommande af en allmän fred. Till förekommande
af de rangstrider, som vid dylika tillfällen då för tiden
voro så vanliga, öfverenskom man, att de båda makterne
Frankrike och Sverige skulle underhandla på olika ställen,
Fransmännen i Miinster och Svenskarne i Osnabruck.
Medlare var Venedig, emedan denna stat var nästan den
enda makt i hela Europa, som stod utom striden. Så
hade nämligen denna jättekamp gripit omkring sig och
i sig uppslukat allt, att nästan hvarenda stat i hela vår
verldsdel var i större eller mindre grad deri inblandad.
Underhandlare på svenska sidan voro svenske
rikskanslerens äldste son, grefve Johan Oxenstierna, och
hof-kansleren Adler Salvius. En på olika lefnadsställning
grundad afundsjuka mellan desse båda män utväxte
slutligen till ett bittert hat, hvaraf Sverige ej kunde undgå
att taga skada. Så väl Oxenstierna som Salvius hade i
Sverige hvar sitt särskilda stöd för sina anspråk och
åtgöranden, den unge Oxenstierna lyssnade nämligen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
