- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 3. Från drottning Kristina intill Karl XII:s död /
19

(1878-1883) Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TIMONS KYKKLIGA ÅSIGTER.

19

I)cssa nu nämnda kyrkans män tillhörde alla, hvad
man skulle kunna kalla, den gamla skolan. Med
gammaldags stränghet oeh renhet i egen vandel, predikade de
lagens bud för höga och låga, lika för alla, oförtrutet
ifrande mot den Härd och fåfänglighet, soin enligt deras
åsigt med den nya tidens större förfining i seder och
vanor började insmyga sig i lefnadssättet. Om det än
kan tyckas som att de i sin ifver någon gång gingo
för långt, så måste å andra sidan medgifvas, att just
genom detta nit och denna flärdlöshet hos lärarne
bibehöll sig hos åhörarne den gamla friskhet och renhet i
kristendomen och det kristliga lifvet, som icke olämpligt
blifvit kallad den religiösa helsan. Denna, som fostrats af
den förra tidens hårda strider och som utmärkt den gamla
generationen, hade mångenstädes, särdeles på samhällets
höjder, börjat lemna rum för slapphet och likgiltighet.
Enhet gifver styrka, och den sats, som var 1593 års
grundsats, att "alla hade en Gud," var till medlet af
1600-talet rotad hos både statens och kyrkans män. "Det
finnes," säger rikskansleren Oxenstjerna, "intet starkare
band till endrägt och samlif menniskor emellan än enhet
i religionen." Sådan var tidens åsigt, hvarföre man ock
1643 förbjöd anhängarne af Calvins lära att i Norrköping
offentligen förrätta sin gudstjenst. Men andra förhållanden
gjorde till en del ett ändradt handlingssätt nödvändigt,
och presterskapets ovarsamhet nödgade snart regeringen
att uppträda till främmande religionsbekännares försvar.
För egen del synes kansleren hafva varit böjd för en
sammanjenxkning af de lutherska och calvinska
lärosat-serne. En sådan kom väl ej till stånd, men Oxenstjernas
upphöjda tänkesätt och fördragsamhet mot främmande
trosbekännare, i hvilken egenskap han liksom i så många
andra stod vida öfver sin tid, lända honom till heder,
eller såsom en af våra dagars häfdatecknare säger, "det
är ej blott arbetets utan äfven andens frihet, som räknar
honom såsom en af sina äldsta förkämpar". Det var
ock friheten i båda dessa afseenden, som fosterlandet hade
att tacka tör eröfringen af sådana utlänningar, som Louis
De Geer, Wilhelm De Besche in. fi., hvilka med sin
skicklighet och sina kapitaler så mycket gagnade Sveriges
gryende konstflit och affärsverksamhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:14:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderhafd/3/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free