Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
KRISTINAS EGEN REGERING.
vinna. Genom kanslerens klokhet och försigtighet vid
underhandlingarna vann visserligen Sverige vida mer än
hvad först varit betingadt. Detta tillfredsstälde likväl
icke alla, men da fredsanbuden den 30 juni 1645 blifvit
regeringen i Stockholm meddelade, yttrade drottningen,
att hon med afseende på den politiska ställningen aldrig
kunnat hoppas sådana fördelar, "och då lyckan kunde
vexla," sade hon, "vore det oförsvarligt, om de nu
erbjudna vilkoren förkastades." Den ytterligare landvinning
som i fråga sattes, var Skåne och Blekinge. Då
emellertid sjökriget ej aflupit så afgjordt lyckligt för Sverige,
och då Holland, som nu var Europas förnämsta sjömakt,
motsatte sig en sådan utvidgning af Sveriges område som
den nyss nämnda, förfaller hvarje anmärkning öfver det af
Kristina fattade beslutet, särdeles som det stödde sig på de
närvarande riksrådens och ständernes fullmäktiges mening.
När fredsombuden efter slutade underhandlingar
återvände till hufvudstaden, mottogs rikskansleren på det
högtidligaste af drottningen, som utnämnde honom till
grefve af Södermöre, med fjorton socknar och 610 hela
hemman till grefskap. Det var ett ögonblick af
ömsesidig uppriktighet mellan drottningen och den store mannen.
Men till skada, för det allmänna och blygd för drottningen
skulle det goda förhållandet snart nå ett slut, och hennes
känslor för Oxenstjerna taga en annan riktning.
Kristina och kansleren. Redan med början at året 1645
röjer sig hos Kristina en viss obenägenhet mot så väl
slägten Oxenstjerna i allmänhet som kansleren i synnerhet.
Gabriel Oxenstjerna, riksskattmästaren, blef alldeles
oförmodadt och mot sin vilja skickad till Lifland, och ehuru
han var den minst betydande och minst ansedde af slägten,
var dock hans aflägsnande att betrakta som ett förespel
till hvad komma skulle. Mot kansleren sjelf iakttog
väl drottningen ännu den aktningsfulla uppmärksamhet,
hvartill han på grund af sina stora egenskaper och sitt
forna inflytande kunde anses berättigad, men den gamla
förtroligheten var försvunnen. Vid rådets öfverläggningar
var han ännu alltid hufvudpersonen, och under lians
frånvaro vid danska fredskongressen fingo de vigtigaste
regeringsärendena hvila. Men från sin förtroliga bekantskap
med pfalziska huset hade drottningen hemtat ett miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
