Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTINA OCH KAHL GUSTAF.
15
hölls så väl af Karl Gustafs föräldrar som af Yasahusets
tillgifna vänner, bör ej förefalla underligt, då derigenom
lör Karl Gustaf öppnades utsigter till svenska tronen.
I ett på tyska skritvet bref, af den 1 maj 1643, försäkrar
den då sextonåriga drottningen, att ingen frånvaro, huru
lång som helst, kunde komina henne att glömma "hennes
käre frände", och i ett annat af den 5 maj 1044 gifver
hon honom ännu kraftigare försäkringar om sin
oföränderliga tillgifvenhet. Alen snart förändrade sig Kristinas
känslor. Hennes nästa bref till pfalzgrefven talar
visserligen om hennes tillgifvenhet för en frände, som förtjent
den i så hög grad som ban, men hon förklarar tillika,
att hon vore skyldig sig sjelf alltför mycket, för att låta
någon "consideration" störa hennes lugn. Under
pfalz-grefvens fyraåriga frånvaro i kriget hade hans bild hunnit
blekna i hennes hjerta, och då den smärte ungdomlige
älskaren med åren ombytte gestalt, undfägnades han af
drottningen med vedernamnet "den lille borgmästaren."
Karl Gustafs frieri rönte nu mera ingen framgång; hans
sorg öfver denna sakernas vändning förtörnade drottningen,
särdeles som Magnus De la Gardie tycktes hafva intagit
plälzgrefvens plats i hennes hjerta. Kristina uppstälde som
värn mot ptalzgrefvens fortsatta anspråk, att Karl Gustaf
mindre älskade hennes person än hennes krona, och en
upptäckt kärlekshandel mellan prinsen och en borgarflicka i
Stockholm gaf näring åt denna törmodan. Likväl tyckte sig
drottningen genom de gifna försäkringarne hafva fått en
skuld till pfalzgrefven, hvilken skuld hon ansåg sig börà
infria. Hon förklarade, att hon värderade honom ganska
högt och för honom ville göra mer än han kunde begära.
Ljusare utsigter tycktes visserligen med året 1647
belt oförmodadt öppna sig för Karl Gustaf med afseende
på hans framtid. De till riksdag församlade ständerna
anhöllo nemligen att drottniugen måtte förmäla sig till
förekommande af tvister om tronen, i händelse af hennes
frånfälle. De framstälde tillika den önskan, att hon måtte välja
"en luthersk och inhemsk furste". Att härmed syftades på
Karl Gustaf, var tydligt för en hvar. Tion förklarade
också som svar derå, att, om någon förmälning för henne
komme i fråga, hon ville hafva ett nådigt öga på hertig
Karl Gustaf framför någon annan, men dermed
afstan-naue också frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
