Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klt 1ST1 NAS (iUNSTMN(iAU.
ätvcn detta forslag strandade, förnämligast genom de båda
sistnämndes motstånd. I Oxenstjernas svar återspeglas
samma själshöghet, som i alla tider utgjorde hans ära.
Han hade afslagit den grefliga värdigheten, men
slutligen mottagit densamma; hvad upphöjelsen till hertig
beträffade, var han så långt ifrån att vilja mottaga den. att
han fäst mer äskade att de redan införda, alltför
kostsamma grefve- och friherrevärdigheterna måtte alldeles
afskaffas och adeln återföras till dess förra likhet, då en
hvar fick sin utmärkelse icke genom sin värdighet, utan
genom sin förtjenst. För egen del ville han gerna afsäga
sig både sin grefve- och sin friherretitel och hoppades,
att hans barn skulle villigt och efter bästa förmåga tjena
riket utan andra belöningar än äran att hafva gagnat sitt
fädernesland. I)å äfven Brahe, som satte sin grefliga
värdighet ganska högt, ej ville hafva en högre, måste
Kristina och hennes gunstling dermed låta sig nöja. Det
är emellertid ej utan sitt intresse att närmare lära känna
den person, åt hvilken drottning Kristina ville skänka
rätten till Sveriges krona. Tott var, heter det om honom,
"en väldig slagskämpe", och de ständigt förnyade
duel-lerne, i hvilka han uppträdde som deltagare, torde
rättfärdiga detta omdöme. Han drog värjan vid minsta
anledning, och då Bourdelot, som också hedrades med
drottningens synnerliga gunst, råkat misshaga Tott, trakterade
han honom med käpprapp. Han var en ifrig spelare,
som på en enda afton på spel förstörde 2,400 dukater,
en den tiden högst betydlig summa. Oaktadt dessa fel
var Tott likväl icke utan förtjenster, han var öppen och
ridderlig samt egde i diplomatiska värf en duglighet
som med tiden vann erkännande.
Bland de gunstlingar, hvilka, som Fryxell säger,
under hösten af drottning Kristinas regering likt svampar
hastigt sköto upp, sögo landets must och ådrogo sig sjelfva
dess uppmärksamhet, afund och hat, var äfven Anton von
steinberff. Orsaken till hans lycka var en tillfällighet.
Åtföljd af amiralen Herman Fleming, hade Kristina en
junimorgon år 1652 begifvit sig ut för att bese flottan,
som just då utrustades. För att komma till ett af de
nya fartygen, gingo de öfver en för tillfallet lagd bro
at’ lösa bräder, hvarvid ett bräde föll i vattnet och ryckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
