Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTINAS ENIU QVINLIGA VÄN.
71
tör hvilken hennes fader på Lützens slagtält utgjutit sitt
blod, kasta sig i katolska kyrkans nrmar.
rtom de många manliga gunstlingarne, af hvilka
ingen lyckades qvarhålla sig i drottningens ynnest, hade
Kristina förvärfvat en vän af sitt eget kön, och för henne
bibehöll hon in i sena åren ett uppriktigt förtroende, som
äfven lönades med en oegennyttig trohet. Denna, den
enda qvinna som lyckats för sig intaga den snillrika
drottningen, var hennes hoffröken Ebba Sparre, sedermera gift
med Kristinas öfverste kammarherre, grefve Jakob Kasimir
De la Gardie, yngre son till riksmarsken och broder till
grefve Magnus. Född år 1626 var Ebba Sparre således
årsbarn med Kristina och hade tidigt blifvit anstäld i hennes
tjenst. För en blygsam ung Hicka var det likväl en
hvarken liitt eller angenäm uppgift att vara hoffröken åt
Kristina. Man har med afseende härpå följande anekdot.
Bland lärda utlänningar, som råkat tillvinna sig Kristinas
ynnest, var äfven den lättfärdige Salmasius. En dag toll
det Kristina in att i fröken Sparres sällskap besöka honom.
Salmasius låg och läste i en bok, som han vid drottningens
inträde gömde undan. Kristina frågade hvad det var
fölen bok, och då hon fick veta, att innehållet deri var något
fritt, anbefalde hon Ebba Sparre att uppläsa en bland de
•’muntraste" sidorna. Denna läste, men rodnade och afbröt
läsningen. Drottningen befalde henne fortsätta, och hon
lydde, ehuru med blossande kinder och staplande tunga.
"Den vackra grefvinnan", som Ebba Sparre efter sitt
giftermål kallades, var fortfarande en af de största
prydnaderna för Kristinas hof. Hon var det ej blott genom
sin skönhet utan äfven genom sina dygder, ty oaktadt
den lättsinniga tonen vid detta hof, förmådde hon likväl
bevara sitt namn fläckfritt. För sin make hyste hon en
uppriktig kärlek, och deras äktenskap var mycket lyckligt.
Af Kristina omfattades hon med en vänskap, som gränsade
till svärmeri. I ett bref trån Kristina till hennes väninna,
dateradt Rom den 27 mars 1657, heter det bland annat:
"Äfven sedan jag i det vackraste och mest hyfsade land
i verlden (Frankrike) sett hvad det eger skönast och
mest tjusande af vårt kön, påstår jag med ännu mera
säkerhet än förut, att ingen kan våga bestrida er
förtjensten att öfverträffa allt hvad som är mest älskvärdt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
