Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL GUSTAFS 1’OI.SKA KRIG.
93
till Lemberg, och vid Vestprenssens gräns tod
kurfursten Fredrik Wilhelm af Brandenburg, färdig att möta
svenske konungen, som från södra Polen öfver Warschau
stälde sitt tåg mot Preussens gränser.
Det var den 9 nov. 1655, som Karl Gustaf på detta
tåg uppbröt från Warschau. Sju mil norr om staden,
der Praga faller i Weichseln, förenade han sig med den
armé, som vid hans iltåg efter Johan Kasimir under
rikstygmästaren grefve Gustaf Otto Stenbocks befäl fått
qvarstanna i norra Polen, och 18,000 man stark tågade
ban mot den gamla, rika och väl befästa staden Thorn.
Både denna stad och det ännu fastare Elbing
öfverlemnade sig åt konungen och intogo svenska besättningar.
De la Gardie med Utländska hären stötte här till Karl
Gustafs, och med 24,0C>0 man framryckte han nu mot
hufvudstaden Königsberg. Afsigten mecl detta tåg, som var
att tvinga kurfursten af Brandenburg att bestämma sig tör
eller mot, lyckades förträffligt. I Wehlau i närheten af
Königsberg undertecknades mellan kurfursten och Karl
Gustaf ett förbund den 7 jan. 1656, hvarigenom
kurfursten erkände Sveriges länsrätt öfver hertigdömet
Preussen, tör hvilket land han förut varit länspligtig under
Polen, förband sig att till Sverige afstå hälften af
tullinkomsterna från de preussiska hamnarne, att utrymma
de preussiska fästningarna samt bistå Sveriges konung
med en hjelptrupp af 1,500 man. Sedan detta fördrag
var afslutadt, lades konungens trupper i vinterqvarter.
Härmed slutade 1655 års fälttåg, ett af de mest
lysande i Sveriges krigshistoria. Svenska vapnen hade
på alla punkter, der de förts af konungen sjelf, vunnit
seger; Polen och hertigdömet Preussen voro till större delen
i Svenskarnes händer, och Karl Gustaf hade genom den
skickliga beräkningen och det blixtsnabba utförandet af
sina planer med ens förvärfvat ett rum bland Europas
mest framstående fältherrar och stod nu på höjden
af sin makt.
Det dröjde emellertid ej längre än till början af
året 1656, då Karl Gustaf begynte få erfara att
vapenlyckan ej var mera att lita på än Polackarnes trohet mot
en främmande konung. Johan Kasimir hade, då han
lyckats komma undan till Schlesien, i första bestörtningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
