Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDEN I ROESKILDE.
våde åt Sverige landskapen Skåne, Bleking, Halland och
Bohuslän samt utöfver Sveriges nuvarande gräns
Trondhjems län och Bornholm. Mot befarade fiendtligheter från
holländska sidan inrycktes den för Danmark ogynsamma
punkten i fördraget, att de båda makterna Sverige och
Danmark skulle med förenad styrka från Östersjön
utestänga hvarje främmande fiendtlig flotta, en punkt, som
nästan mer än de gjorda landvinningarne visar, hvilken
förändrad ställning Sverige på sista tiden intagit i förhållande
till sin granne på andra sidan sundet. Danmark hade
förlorat sin forna Öfverlägsenhet, Sverige hade intagit dess
plats, och det förra riket kunde numera icke utan
främmande hjelp våga en strid mot sin farlige granne. Men
just möjligheten till en sådan främmande hjelp var det
som Karl den tionde genom den nyss nämnda
bestämmelsen i fredstraktaten ville beröfva Danmark. Hans
sinnelag var sådant att, då han fick föreskrifva lagar,
de skulle skrifvas med blod; men denna stränghet
hämnade sig sjelf. Vid freden med Danmark upprepades
samma skådespel som i den polska fejden och i
förvecklingarne med brandenburgske kurfursten; i de stränga
fordringarne för en fredlig uppgörelse låg fröet till nya
strider, och ur sjelfva freden utsprång ett nytt krig. —
När fredshandlingarne blifvit undertecknade, möttes
de båda nordiska konungarne på Fredriksborgs slott, der
Karl Gustaf såsom danske konungens gäst tillbragte tvenne
dagar. Konungarne samspråkade vid bordet helt
förtroligt om det nyss slutade kriget; under tiden stod
Dahlberg bakom svenske konungens stol. Karl Gustaf
pekade på honom och sade leende: "denne har visat
mig vägen hit in på Själland;" hvarvid konung Fredrik
räckte Dahlberg handen, som han kysste, men af
drottningen fick han allt utom vänliga blickar. — Den 5 mars, i
medan kanonerna dånade på ömse sidor om Sundet från
Kronborgs och Helsingborgs slottsvallar, reste Karl
Gustaf öfver isen till Skåne för att taga sina nya länder i
besittning. I Helsingborg möttes konungen af biskopen
i Lund med presterskapet och eil stor del af skånska
adeln. Derefter företog han en rundresa genom de nyss
förvärfvade landskapen. Erik Dahlberg anbefaldes att
afteckna fästningsverken i Helsingborg, Landskrona, Malmö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
