Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
FREDSSLUTEN M F.D POLF.N OCH DAN M AKK.
Den fred som Sverige först lyckades vinna, var med
Polen. Redan töre konungens död hade
fredsunderhandlingen med detta rike fortskridit så långt, att Johan
Kasimir afträdt sina anspråk på svenska kronan och på
större delen af Lifland. Utsigterna mörknade väl
genom tidningen om Karl Gustafs död, men i trots af de
hinder, dem Danmark, Österrike och Brandenburg sökte
lägga i vägen, fortsattes underhandlingarne förnämligast
till följd af polska drottningens beslutsamhet. Båda
makterna hade godkänt Frankrike såsom medlare och
ändtligen tecknades freden mellan Sverige och Polen den 23
april 1660 i Oliva kloster, beläget i närheten af Danzig.
Genom detta fredsfördrag afstodo de polska Vasarne
för all tid från sina anspråk på svenska kronan, äfvensom
Sverige åt sig förvärfvade det slutliga erkännandet af Li fland
såsom ett till större delen svenskt land. — Genom
freden med Polen afstannade jemväl fiendtligheterne med
kejsaren och Brandenburg. Emedan de såsom Polens
bundsförvandter börjat krig mot Sverige, innefattades de
ock i den polska fredstraktaten.
Således var Sverige för ögonblicket trvggadt åt
polska sidan. Men ännu återstodo tre fiender, Holland,
Danmark och Ryssland. Med den förstnämda af dessa
makter uppgjordes saken temligen lätt, emedan det här
ej var fråga om landvinningar, utan blott om Hollands
större eller mindre friheter och förmåner i
Östersjöhandeln. Med Danmark försvårades uppgörelsen af det skäl,
att man i danska kabinettet i det längsta hyst hopp om
att återfå hvad man förlorat genom Roeskildska freden.
Danskarne sökte derföre underhålla söndringen mellan
Sverige och Holland, men motverkades af England och
Frankrike. Men då de medlande makternes oenighet i
stället för att underlätta, försvårade fredsverket, beslöts på
förslag af en bland de danska underhandlarne Hannibal
Sehested att lemna de främmande makternes inblandning
å sido, och så bestämdes vilkoren på några få dagar
och freden undertecknades i Köpenhamn d. 27 maj 1660.
Derigenom upphäfdes den artikel i Boeskildska
fredsfördraget, som bestämde om främmande flottors
utestängande ur Östersjön. Danmark återfick Trondhjem och
Bornholm, det förra utan, det senare mot vederlag som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
