Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
MISSNÖJET I LIFLAND.
reduktionen har nyss blifvit nämndt. Orättvisast bedrefs
dock indragningen af adelns gods i Lifland.
Lifländska adeln, hvilken innehade sina gods icke
såsom förläningar af svenska kronan, utan på grund af
urgammal tysk feodalrätt, hvilken af svenska kronan blifvit
uttryckligen bekräftad — hade börjat med, att i de
ödmjukaste ordalag protestera mot den bland dem alldeles
olagligt företagna reduktionen. De "dristade förlita sig på sin
konungs ord och försäkran, hvilka ej kunde brytas
hvarken af ett riksdagsbeslut eller af de kungliga
kommis-sariernes befallningar." Svaret härpå blef en kunglig
befallning till kommissarierne, att noga efterforska
anledningar till ytterligare reduktionsåtgärder. Härigenom väcktes
förbittringen hos lifländska adeln och växte dag för dag.
Vid landtdagen i Dorpt 1692 tillsattes ett utskott, som
fick i uppdrag att med anledning af de ständigt förnyade
ingreppen i adelsståndets privilegier uppsätta en böneskrift
till konungen. Denna skrift, författad af kaptenen Johan
Reinhold von Patkull, var hållen i ganska frimodig anda,
alldeles afvikande från den ytterliga ödmjukhet, som röjdes
i den svenska adelns böneskrifter på den tiden. "Isär
förtryckta undersåter," heter der blaud annat, "först i
tålamod lida och fördraga det möjligt är och sedermera, då
krafterna ej längre förmå bära tyngden, vända sig med
ödmjuk förtröstan till sin konung, samt bedja om hjelp och
bönhörelse, så äro vi försäkrade om, att det icke uttydes
annorlunda än som bevis på deras tillgifvenhet och
förtroende. Nöden och eländet i vårt arma fädernesland äro så
stora, att våra grannar se det med bestörtning och vi sjelfve
blygas vid att omtala vårt tillstånd." Skriften slutade med
orden: "under de svåraste krigstider som öfvergått Lifland,
hafva vi aldrig erlagt så höga gärder som nu midt under
freden. Ja, vi kunna försäkra att, i fall den högste
Guden förelade oss att välja emellan å ena sidan ett
svårt krig med våra fiendtliga grannar, och å den
andra vårt nuvarande olyckliga tillstånd, så vete vi i
sanning ej, om icke det förra vore bättre att undergå."
Författaren, kapten v. Patkull samt landtmarskalken
och landtråden jemte en öfverstelöjtnant Schlippenbach och
en baron v. Mengden, hvilka inom det nämnda utskottet
af landtdagen haft med skriften att göra, instämdes till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
