Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INRE FÖRVALTNINGEN UN DE K KAHL XI.
Krigshären och flottan, ehuru ömt de lågo Karl deu
elfte om hjertat, voro dock ej de enda riksvårdande
anstalter som hade att glädja sig åt hans konungsliga hägn.
Hans skarpa blick och kraftiga hand sträckte sig till
alla förvaltningens grenar och lemnade efter sig spår,
som fortlefvat ända intill våra dagar.
Bristande ordning och tillgångar gjorde i äldre tider
att embetsmannens löner sällan ordentligt utföllo. Med
ökade statsinkomster bestämde konungen lönerna till
ständiga belopp. De voro visserligen ej stora men utbetalades
ordentligt, och det var länge ett ordspråk om Karl den
elftes tjenstemän "att de väl kunde bli salige, men icke
rike." — Konungens förmyndare hade på sin tid
före-haft en del lagarbeten. Vid 1686 års riksdag föreslog
då varande landtmarskalken, sedermera kungliga rådet,
grefve Erik Lindsköld, att man borde hos konungen
an-hälla det han ville låta besörja en omarbetning af den
ännu gällande, men föråldrade landslagen. En
lagkommission tillsattes med Lindsköld såsom ordförande, och
flere balkar blefvo färdiga, men arbetet afbröts genom
konungens död. Det vigtigaste inom lagstiftningens
område från Karl den elftes dagar var dock kyrkolagen, som
utkom 1686.
Vid lagskipningens handhafvande var konungen lika
outtröttlig som allvarlig. Maktmissbruk och
godtycklighet näpstes och afskaffades. Lagmanssysslor och
häradshöfdingetjenster, som förut utdelats till riksråden
för att öka deras inkomster, besattes med kunniga och
skickliga personer utom rådet. Hofrätterna uppmanades
att skyndsamt handlägga de till dem inkommande mål
och underdomare tillhöllos strängligen "att ej med veld och
egennytta förorätta allmogen."
Sjelf iakttog Karl den elfte rättvisans fordriugar
med samma samvetsgranhet, som han fordrade af den
ringaste bland sina undersåter. Så hade han en gång till
borgmästare i Linköping utnämnt en person vid namn Hans
Olofsson, men då borgerskapet klagade, att dess valrätt
derigenom blifvit detsamma beröfvad och önskade sig en
annan, återtog konungen sin fullmakt och utnämnde den
borgerskapet ville hafva.
S vert si- historia. TII. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
