Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
karl XTI:S första regeringsår.
sig att återvända till Sverige, der de at’ konungen möttes i
Skåne. Hofvet blef nu för en tid skådeplats för
hvarandra ständigt atlösande nöjen och lustbarheter, emellan
hvilka konungen och hertigen anstälde de mest
halsbrytande upptåg till och med på hufvudstadens gator.
Man hade emellertid lagt märke till, att det alltid var
hertigen, som uppmanade konungen till de äfventyrligaste
företagen, och man började till följd häraf misstänka, att han
hade sina beräkningar på Sveriges tron, i fäll den genom
nå^ot olycksfall plötsligen blefve ledig. Slutligen gick det
så långt, att gamle general-amiralen Hans Wachtmeister
rent. ut med handen på värjan förklarade hertigen, att
Sverige icke hade lust att låta sin konung bryta halsen
af sig för hans skull. Konungen insåg också omsider det
skamliga i dessa upptåg, och då Karl snart fick vigtigare
saker att tänka på, upphörde de alldeles.
Under den första tiden efter Karl den tolftes
tillträde till regeringen syntes det vänskapligaste
förhållande ega rum mellan Sverige och öfriga europeiska
makter; men plötsligt mörknade utsigterna och innan
man visste ordet af stod ett vidtutseende krig för dörren.
Trenne unga ärelystna monarker, Fredrik den fjerde i
Danmark, Fredrik August i Polen och Peter den förste
i Ryssland, ville hvar för sig begagna tillfället, att då
en femtonårig yngling bestigit Sveriges tron, rikta sig på
dess bekostnad. Krigsanledningar saknades vid den tiden
icke. I Danmark var det de holsteinska stridigheterna och
den stränghet, hvarmed Karl den elfte i dessa frågor
förfarit, som underhöll missnöjet; hos Fredrik August hade
den förut nämnde Patkull stämplat till Sveriges skada
och förestält honom, att Lifland intet hellre önskade än
att blifva qvitt förbindelsen med detta rike. Ryske
czaren, den kraftfullaste och mest tilltagsne af de tre, ville
hafva hamnar vid Östersjön, för att genom en derifrån
öppnad förbindelse med det öfriga Europa göra Ryssland
till hvad det förut icke varit — en europeisk stat.
Mellan dessa tre furstar ingicks på en af Patkull uppgjord
plan ett anfallsförbund, riktadt hufvudsakligen mot
Sveriges besittningar på andra sidan Östersjön, och följden
deraf blef det stora nordiska kriget som räckte under
hela Karl den tolftes återstående lefnadstid och först efter
hans död slutades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
