Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krigets utbrott.
Tönningen, hvilken försvarades at’ en besättning om 4000
man under betäl at’ en Svensk. Johan Gabriel Baner. Vid
samma tid lät konung August sina trupper inrycka i
svenska Lifland.
Konung Karl befann sig på Kungsör, sysselsatt med
en björnjagt, då underrättelse ankom att sachsiska
trupper utan krigsförklaring inbrutit i Lifland. Han svarade:
"vi skola snart tå konung August att återvända samma
väg han kommit," och begaf sig ögonblickligt till
»Stockholm. I ett nu voro de pojkaktiga upptågen och de
ystra lekarne försvunna; krigiska öiningar och
rustningar upptogo uteslutande hans tid. För sitt råd
förklarade han "jag har beslutit att aldrig börja ett
orättvist krig, men också att aldrig sluta ett rättvist förr än
jag besegrat mina fiender."
För att anskaffa penningar till kriget hade Karl utan
att rådfråga ständerna utskrifvit en ny gärd. Ehuru denna
var ganska dryg, så att t. ex. hvarje löntagare skulle
erlägga 1/10 af sin lön, räckte den dock icke till. Man
nödgades derför anlita utvägen af’lån; mången visade härvid
en stor offervillighet och af enskilda personer sammanskötos
betydliga summor: -— Piper, reduktionsmannen Fabian
Wrede och Johan Gabriel Stenbock lemnade tillsammans
200,000 daler silfvermynt — men genom Karl den elftes
reduktionsåtgärder, särskildt genom räntenedsättningen
för kronans fordringsegare *), hade ett så djupt
misstroende uppstått till svenska kronan, att många icke vågade
låna henne penningar. Föranledd at’ dessa omständigheter
utfärdade Karl den tolfte den 13 april 1700 en
förordning, som helt och hållet gjorde slut på reduktionen:
alla dess åtgärder instäldes och allt hvad kronan ännu kunde
hafva att fordra, efterskänktes.
Samma dag som detta vigtiga beslut fattades,
afreste konungen till kriget, sedan man förut beslutit en
*) Bland de orättvisaste af reduktionens åtgärder var sannolikt
den omnämnda räntenedsättningen å pantegodsen. Då kronan hade
lånat af enskild person ett visst kapital och derå under en följd af
ar betalt t. ex. 6 procents ränta, nedsattes godtyckligt af
reduktionsverket denna ränta till t. ex. 31 /2 procent. Hela kronans skuld
blef, då detta räntebelopp för alla föregående år derifrån afdrogs,
utjemnad, och icke làngifvaren utan låntagaren blef derigenom
fordringsegaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
