Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS STENBOCK. —
slaget vid helsingborg.
>01
nöden hålla modet uppe samt offra allt lör fosterlandets
räddning. Wrede erbjöd sig, att, utom hvad han förut
lemnat, ytterligare låna kronan 20,0<X) riksdaler och
skänkte henne dertill 10,000 daler silfvermynt. Kungl,
rådet Karl Gyllenstjerna erbjöd sig att öfverlemna till
kronan sitt bordsilfver, om någon mot detta som pant
ville låna staten penningar o. s. v. Fnder dessa
brydsamma öfverläggningar ankom konungens befallning, att
man skulle skaffa kungligt underhåll åt Stanislai drottning
som vistades i Stettin och snart med ett följe af .300
personer skulle landstiga i Sverige. Att dylika
befallningar under en tryckande nöd icke voro egnade att öka
folkets beredvillighet till ytterligare uppoffringar ligger i
sakens natur. Också sökte många undandölja de få
tillgångar de ännu hade öfriga.
I början af november 1709 öfvergick en dansk här
till Skåne. Lyckligtvis var Magnus Stenbock, som blifvit
satt till generalguvernör öfver Sveriges nyvunna södra
landskap, en bland dem, som under då varande
förhållanden kunde anses vuxne det svåra varfvet att rädda
fäderneslandet. Med en här af 8,000 nyuppbådade unga
bonddrängar, hvilka i sina dåliga kläder väckte Danskarnes
åtlöje, samt tre regementen äldre trupper, vann Stenbock
det minnesvärda slaget vid Helsingborg den 28 februari
1710. "Se ond ut, min gosse, så springer dansken för
dig," yttrade han till en och annan af sina unga soldater
som han tyckte såg modstulen ut. isär det fångna
danska befälet efter slagets slut skulle föreställas för
Stenbock, ville denne vara omgifven af sina bäst klädda
trupper, men danskarne råkade komma för snart, innan
Stenbock ännu hunnit skicka ifrån sig sina "getapojkar"*).
Då han märkte Danskarnes spefulla min vid åsynen af de
i getskinnspelsar och träskor klädda soldaterna yttrade
han: "undren ej på den besynnerliga drägten. Folket är
från finska och lappska skogarna och tål ej andra kläder
än de äro vanda vid." De Danskar, som undkommit,
återvände till Själland och Sverige var för den gången räddadt.
Följande året skickade czar Peter en rysk här under
Mentschikoff, för att i förening med Sachsare och Danskar
belägra Stettin och Stralsund. På Karl XH:s befallning
’) Danskarnes hiinliga benämning på hären och des? anförare
var ’"Bocken och hans getapojkar".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
