Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XIi:S SISTA AR.
De trenne följande årens tälttåg var hufvudsakligen
riktadt mot Danmark. Genom de våldsammaste åtgärder,
i hvilka Karl biträddes at holsteinske baronen Georg
Renrik von Görtz, som genom sin rikedom på förslagenhet
detta brydsamma läge tillvunnit sig konungens
synnerliga förtroende, anskaffades penningar och nya trupper
utrustades, med hvilka Karl vände sig mot Norge för att
der söka ersättning för förlusterna på andra sidan
Östersjön. Under det dessa planer uppgjordes hade Karl sitt
hufvudqvarter i Lund; genom ansträngning af Sveriges
yttersta krafter uppsattes en armé af ända till 30,000
man. All enskild egendom i hela riket betraktades nu
som kronans tillhörighet och "Sverige behandlades som
en belägrad stad."
Att en djup förbittring skulle uppstå öfver dessa
våldsåtgärder, ligger i sakens natur, men det allmänna
hatet vände sig icke mot den ännu beundrade konungen,
utan sökte och fann en atledare i Görtz, ehuru han
endast var verktyget för tvångsåtgärderna, och konungen
sjelf under Görtz frånvaro frånträdt den mellan honom och
Görtz gjorda öfverenskommelsen, samt utgifvit nödmynt
eller s. k. mynttecken till flere gånger det mellan dem
aftalade beloppet. Görtz ansågs emellertid vara skulden till
allt. I Stockholm hotade man med att kasta den hatade
främlingen i strömmen; han anfölls från predikstolarne och
folket, som skulle mottaga hans mynttecken, förbannade
honom. Hans enda skydd var att han ännu förmådde
bibehålla sig i konungens gunst, men han förklarade sjelf
under året 1718, att ställningen omöjligen kunde bära
sig längre än till årets slut, hvarför han oc-k
allvarligt bemödade sig att förskaffa Sverige fred. Sveriges
farligaste fiende, czar Peter, nekade naturligtvis att släppa
ifrån sig Östersjöprovinserna och att förmå Karl till deras
afträdande syntes jemväl som en omöjlighet. De
underhandlingar som emellertid blifvit började med Ryssland
voro också på väg att afbrytas, då konungens död
förändrade allt.
Karl hade i oktober 1718 med en betydlig armé
infallit i södra Norge på samma gång som general
Armfelt med en mindre styrka framryckte mot Trondhiem.
Till en början hade konungen företagit sig att belägra
Fredrikshald med fästningen Fredrikssten. Denna stad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>