Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
46
MEDELTIDEN.
nyo. I en sammandrabbning vid Älgarås[1] 1205 stupade tre
af Knuts söner, och den fjärde, Erik, måste fly till Norge,
där han ägde släktingar. Efter två års förlopp återkom Erik,
och Sverker, som under tiden råkat i oenighet med
Folkungarne, måste nu i sin tur fly och begaf sig till sina fränder
i Danmark. Den mäktige konung Valdemar Sejr utrustade
till hans hjälp en stark här, och i spetsen för denna
återvände Sverker till Sverige. Han möttes af Erik Knutsson
och svenskarne vid Lena[2] i Västergötland 1208. Här
uppstod ett väldigt slag, det blodigaste våra häfder omtala
alltsedan striden på Fyrisvall; danskarne ledo ett fullständigt
nederlag, och af den ståtliga danska hären återkom blott en
ringa skara till Danmark, däribland konung Sverker själf.
Denne sökte nu återvinna sin tron med påfvens hjälp; den
mäktige Innocentius III hotade Erik med bannlysning. Men
då Sverker ännu en gång pröfvade krigslyckan och med en
dansk här åter inbröt i Västergötland, stupade han i slaget
vid Gestilren[3] 1210. Detta slag var den sista striden emellan
de Sverkerska och Erikska konungaätterna.
Erik Knutsson regerade därefter i fred och med god
berömmelse. Han är den förste konung i Sverige, om hvilken
man med visshet känner, att han låtit kröna sig; därigenom
ville konungadömet ställa sig under kyrkans skydd. Erik
försonade sig med sin forne fiende Valdemar Sejr och
förmälde sig med hans syster Rikissa. Efter en kort regering
sotdog han på Visingsö, 1216. Efter hans död födde
drottningen en son, äfven benämnd Erik; men de andliga och
världsliga store valde ej honom utan Sverker d. y:s
femtonårige son Johan till konung.
Johan Sverkersson plägar kallas den unge men äfven
den fromme. Makten låg i händerna på de store, i synnerhet
biskoparne. Om denne konung är intet annat märkligt att
förtälja, än att han, åtföljd af sin jarl och sin kansler, företog
ett korståg till Estland. Detta tåg utföll dock ej bättre,
än att den här, som konungen vid sin hemfärd kvarlämnade,
öfverfölls och nedgjordes af esterna, hvarvid både jarlen och
kanslern stupade. Ej långt därefter afled den unge konungen på
Visingsö, och med honom utslocknade Sverkerska huset, 1222.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
