Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSON OCH HANS SÖNER. 79
till slut 1323 genom freden i Nöteborg;* därigenom
afträddes västra Karelen med Savolaks till Sverige, och
gränsen emellan rikena bestämdes. Detta var det första
fredsfördraget emellan Sverige och Ryssland. Härmed var
Finlands förening med Sverige betryggad, och Einland knöts
allt närmare till moderlandet, ej genom våld och tvång utan
genom delaktighet i Sveriges högre odling och friare
samhällsskick. Finnarne vunno genom föreningen med Sverige
frihet och upplysning, medan deras stamförvanter i Estland
och Livland, som kommo under Tyska orden, förtrycktes af
det där härskande tyska ridderskapet. — Äfven lapparne
började från denna tid att underkasta sig det svenska väldet
och betala skatt till Sveriges konung. I Norrland gick
odlingen framåt med stora steg, och svenska nybyggen uppstodo
på de dittills obebodda kusterna i Västerbotten.
En så långvarig förmyndarstyrelse kunde ej annat än
utvidga stormännens makt och försvaga konungens. Från
denna tid fick stormansväldet öfverhand i Sverige.
Herrarne och deras väpnade flockar huserade själfrådigt i landet,
och förmyndarstyrelsen förmådde ej hålla dem i styr.
Hushållningen med rikets medel var ej heller den bästa; det
fanns ej en enda mark i statskassan, när Magnus Eriksson
1332 själf tillträdde regeringen såsom myndig.
Magnus Eriksson vinner Skåne och mister Norge.
Magnus Erikssons regering började med lysande utsikter.
Danmark befann sig på den tiden i upplösningstillstånd.
Efter Erik Menveds döe? (1319) hade hans broder Kristoffer II
blifvit konung, men han var det endast till namnet; makten
tillföll de stora herrarne, bland hvilka grefvarne Gert och
Johan af Holstein innehade största delen af riket såsom pant.
När Kristoffer dog, reste sig skåningarne mot grefve Johan,
förjagade tyskarne och gåfvo sig under Sveriges konung.
Magnus mottog anbudet och hyllades 1332 af Skånes
förnämsta män, hvarpå den holsteinske grefven fann för godt
att afstå både Skåne och Bleking mot en dryg lösesumma.
Den öfriga delen af Danmark var åtta år utan konung,
skif-tadt emellan herrarne. Slutligen, sedan grefve Gert blifvit
dödad af danske adelsmannen Nils JEbbesson, blef Kristoffer II:s
son Valdemar erkänd som konung af Danmark (1340); härmed
blef det åter dag i Danmarks land, och däraf har ban fått
* Stad och fäste i Ingermanland vid Nevas utflöde ur Ladoga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
