Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGARETA OCH ERIK AF POMMERN. 91
en verksam del i regeringen, men han var ingalunda vuxen,
sitt höga kall; han var egensinnig, häftig och oklok. Hans
fostermor sökte på fredlig väg återvinna Sönderjylland från
de holsteinska grefvarne, men genom Eriks otålighet utbröt.
(1410) ett krig, som slutade först efter tjugufem år. Margareta
begaf sig till Flensborg för att medla fred. När hon skulle
hemresa, insjuknade hon plötsligt och dog ombord på sitt
fartyg i hamnen, 1412.
Eriks yttre politik. Konung Erik blef nu ensam regent
öfver Norden. Han fortsatte kriget mot holsteinarne
med stor envishet men utan framgång. Då Erik företog sig
att kräfva tull af alla fartyg, som seglade genom Öresund,
fick han till fiender äfven de vendiska hansestäderna,* bland
dem det mäktiga Lybeck (1426). Nu måste Erik inskränka
sig till försvarskrig. Han hade god hjälp af sin kloka och
modiga drottning, Filippa, dotter till Henrik IV af England.
Genom hennes rådighet tillbakaslogs ett anfall, som
hansea-terna gjorde på Köpenhamn, och då de svenska fartyg, som
voro kallade till hjälp, förliste i en storm, tog hon vård om de
skeppsbrutna och återsände dem till hemmet. Under ett besök
i Sverige afled hon i Vadstena kloster, där hon ock ligger
begrafven. Omsider aftynade kriget, och stillestånd slöts,
men först 1435 kom det till ett formligt fredsslut.
Eriks inre styrelse. Det långvariga kriget väckte mycket
missnöje i Norden. Men ännu större var missnöjet,
särdeles-i Sverige, öfver den dåliga inre styrelsen. Landet
utarmades genom de dryga skatter, som utskrefvos för krigetr
och det hårda sätt, hvarpå de utkräfdes. Brytningen med
hansestäderna framkallade stockning i rörelsen och dyr tid.
Kyrkan förbittrades däröfver, att Erik påtvang henne
ovärdiga biskopar; så utnämnde han till ärkebiskop i Uppsala,
en person, som för sitt skändliga lefvernes skull måste
afsättas. Konungen besökte mycket sällan Sverige och Norger
men likväl tillsatte han i dessa länder ingen regering; det
fanns ingen tillsyn öfver stormän och fogdar, utan
dessa-huserade efter behag i landet. Fogdarne, hvilka mest voro
utländingar, plågade bönderna på allt upptänkligt vis. Värst
beryktad var höfvitsmännen öfver Västmanland och Dalarne,
dansken Jösse Eriksson. Om honom berättas det, att då
bönderna ej kunde betala skatterna, tog han ifrån dem
derasdragare, och när de sedan skulle göra dagsverken till kronan r
* D. v. s. Lybeck, Wismar, Rostock, Stralsund, Hamburg och Liineburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
