Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAFS UNGDOM OCH FÖRSTA BEDRIFTER. 127
seder och idrotter. Hedan som barn visade han ett dristigt
och hugstort sinnelag, och såsom yngling deltog han med
ära i kampen mot Grustaf Trolle och konung Kristian. Det
är redan omtaladt, huru han förde svenska hufvudbaneret i
slaget vid Brännkyrka men kort därpå jämte andra förnäma
svenskar trolöst bortfördes till Danmark. Där tillbragte han
ett helt år hos en aflägsen frände, herr JErik Banér på Kalö
slott i Jylland, hvilken mottagit honom i förvar och behandlade
honom väl. Men då tiden närmade sig för Kristians tredje
härtåg mot Sverige, kunde han ej längre motstå sin längtan
att komma hem och kämpa för fosterlandet utan flydde under
förklädnad till Lybeck. Där emottogs han vänligt af några
borgare, som han kände. Konung Kristian och Erik Banér
sökte visserligen förmå rådet i Lybeck att utlämna Gustaf,
men hans vänner, i synnerhet borgmästaren Brömse, skyddade
honom och skaffade honom slutligen lägenhet att återvända
till Sverige.
Gustaf som flykting i sitt eget land. Den sista dagen i maj
1520 landsteg Grustaf i närheten af Kalmar, som då belägrades
af danskarne. Han smög sig in i staden och uppmanade
dess invånare till tappert försvar. Men besättningen, som
bestod af tyska legoknektar, visade honom en sådan ovilja,
att han måste fly inåt landet, medan Kalmar föll i danskarnes
händer. I Småland och Östergötland sökte Gustaf inverka
på allmogen och herremännen men förgäfves, alla voro dårade
af Kristians falska löften. Så kom han förklädd och på
lönliga stigar till riksrådet Joakim Brahe, som var gift med
hans syster Margareta och bosatt i Södermanland. Utan att
akta på Gustafs varningar begaf sig herr Joakim med sin
hustru till Kristians kröning i Stockholm. Nu höll sig Gustaf
någon tid dold på gården Räfsnäs vid Mälaren, som tillhörde
hans fader. Här träffade honom nyheten om Stockholms
blodbad; han fick veta, att hans fader och svåger blifvit
afrättade, hans moder och systrar fängslade. Djupt upprörd
öfver sina egna olyckor, tänkte han dock främst på
fäderneslandets och beslöt att liksom fordom Engelbrekt och Sturarne
kalla dalkarlarne till vapen för fäderneslandets räddning.
Han begaf sig alltså på väg till Dalarne, förklädd till en
dalkarl, som sökte arbete, och ankom i slutet af november
till bergslagen kring sjön Runn. Men den förste, han vände
sig till, bergsmannen Anders Persson på Bankhyttan, vågade
ej hjälpa honom; den andre, frälsemannen Arent Persson på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
