Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 NYARE TIDEN.
därtill var lagmannen i Västergötland, den gamle opålitlige
Ture Jönsson. Efter Västerås’ riksdag hade han kommit i
spändt förhållande till konungen och sammansvurit sig med
andra västgötaherrar, såsom biskopen i Skara Magnus
Haraldsson och Måns Bryntesson (Liljehöök). På deras anstiftan reste
sig först allmogen i norra Småland samt Jönköpings stad, och
upproriska skrifvelser afsändes till öst- och västgötarne. Detta
gaf västgötaherrarne anledning att sammankalla ett möte
på Larfs hed. Här talade Ture Jönsson till bönderna,
utmålade konungen på det svartaste och uppmanade dem att
förena sig med småländingarne. Men bönderna läto ej
förleda sig utan förklarade, att de ville förblifva konungen
trogna, enär »herreskifte» ej plägade vara till gagn. Härmed
gick hela anslaget om intet; allmogen åtskildes i fred, men
Ture Jönsson och biskop Magnus rymde ur riket. De öfriga
upprorsmännen erhöllo konungens förlåtelse, utom Måns
Bryntesson och ännu en af herrarne; dessa påstodo sig vara
oskyldiga men öfverbevisades om sitt brott, dömdes till döden
och afrättades.
Tredje dalupproret. Under dessa oroligheter i södra
jSverige hade dalkarlarne hållit sig stilla. Men det räckte
ej länge. Skulden till Lybeck var till större delen obetald,
och då lybeckarne kräfde och hotade, beslöts det, att till
skuldens betalning hvarje kyrka i landet skulle lämna en
af sina klockor eller lösen därför. I början samtyckte
dalkarlarne härtill, men då klockorna skulle hämtas, vägrade de
att aflämna dem, återtogo med våld några, som redan blifvit
aflämnade, och bevakade gränsen emot konungens folk, 1531.
Denna rörelse, som man kallat klockupproret eller tredje
dalupproret, utbredde sig äfven till närgränsande landskap.
Konungen stillade först oron i öfriga landsorter men låtsade
sig ej fråga efter dalkarlarne. Dessa tröttnade omsider på
att dag efter dag hålla vakt vid landskapsgränsen; de bådo
om konungens förlåtelse och erbjödo penninglösen för sina
klockor. Gustaf mottog anbudet, ty han hade nu fått annat
att tänka på.
Kristian II:s återkomst. Den landsflyktige Kristian II
hade länge förgäfves sökt bereda sig ett tillfälle att
återvända till Norden. Slutligen lyckades han i Tyskland och
Nederländerna skaffa sig krigsfolk och skepp, och med dessa
afseglade han till Norge, åtföljd af Ture Jönsson och andra
landsflyktiga herrar, 1531. I Norge hade han i början fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
