Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 NYARE TIDEN.
vågade de sig icke längre än till Lybeck och andra
östersjö-hamnar, men de utsträckte sedan sina färder alltmer och
seglade till Nederländerna, England och Frankrike, ja" ända
till Lissabon, som vid denna tid var stapelplatsen för de
indiska varorna.
Den andliga odlingen. För den andliga odlingen hade
Gustaf I ej lika stort intresse som för den materiella; hans
håg låg mest åt det praktiskt nyttiga. Skolbildningen var
i början sämre än under den katolska tiden, ty de gamla
skolorna råkade i förfall, och nya kommo ej så snart i deras
ställe. Högskolan i Uppsala fanns ej mer; kunskapssökande
ynglingar studerade vid de protestantiska universiteten i
Tyskland, såsom Wittenberg och Bostock. Det var därför
ondt om lärda och skickliga män till rikets tjänst; äfven de
protestantiska prästerna voro ofta okunniga. Den nya läran
vann endast långsamt insteg hos folket. Reformationen leddes
numera af Norman och ärkebiskop Laurentius Petri.
Den ypperste författaren på svenska språket i denna tid
var Olavus Petri. Han har icke blott haft en betydande
andel i den svenska bibelöfversättningen, hvilken fullständigt
utkom 1541; han har äfven författat den första svenska
historia (krönika) på modersmålet, ett mästerligt arbete för
sin tid, samt det första dramatiska stycke på svenska språket,
och han har genom dessa arbeten lagt grunden till det
nyare svenska skriftspråket. På latin författades historiska
arbeten af Sveriges sista katolska ärkebiskopar, bröderna
Johannes och Olaus Magni, hvilka lefde i landsflykt och
dogo i Rom.
Seder och lefnadssätt. Under Grustaf I rådde till och
med vid hofvet enkla och tarfliga vanor. Konungen
öfvervakade själf åkerbruket och hushållningen på sina slott och
gårdar; hans drottning hade uppsikten öfver visthusen och
ladugårdarna. Ännu enklare var lefnadssättet bland adeln.
Endast de förnämsta herrar och de rikaste köpmän ägde
stenhus. De flesta herrgårdar på landet voro envåningshus af trä
och täckta med torf; somliga hade en öfvervåning med
svalgång och trappor på yttre sidan. Fönstren voro små, och
glasrutor funnos endast på få ställen; i stället användes tunt
skinn eller hinnor. Boningsrummen saknade nutidens
bekvämligheter. I stället för stolar och soffor begagnades
väggfasta bänkar af trä eller sten. Väggarna voro kala och
oprydda. Porslin fanns ännu ej; äfven de förnäma åto van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
