Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL NÄPSER HÖGADELN 0. ÅTERSTÄLLER LUGNET. POLSKA KRIGET. 179
öfriga dömdes till döden. Inga förböner, ej heller knäfall
och tårar af de dömdas hustrur och barn kunde beveka
hertigen. Sålunda afrättades i Linköping de fyra riksråden
Erik Sparre, Ture Bielke, Gustaf och Sten Banér samt en af
det finska krigsbefälet, Bengt Falk. De gingo modigt till
döden och bedyrade intill det sista sin oskuld. Denna
tilldragelse plägar kallas Linköpings blodbad. Längre fram
afrättades ännu en af de anklagade stormännen, den gamle
Hogenskild Bielke. Andra sutto i fängelse, många gingo i
landsflykt, och deras egendom indrogs. Det var en tid af
tvedräkt och förföljelse.
Polska krigets utbrott. Då hvarken Sigismund eller
hans son läto höra af sig, förklarade ständerna äfven hans
afkomlingar förlustiga Sveriges krona. Därmed inleddes det
långa tronföljdskriget mellan Sverige och Polen, som ej
slutades förrän 1660. Redan samma år öfvergick Karl med en
krigshär till Estland och inryckte i Livland, som till större
delen intogs; det gick dock snart åter förloradt. Under detta
krig blef hela polska hären i tre månader uppehållen framför
borgen Wolmar, en »träkåk», som försvarades med lysande
tapperhet af de båda stridskamraterna Karl Karlsson
Gyllenhielm, hertigens naturlige son, och Jakob Pontusson de la
Gardie. Slutligen måste de gifva sig fångna, och
Gyllenhielm kvarhölls sedan i en långvarig och svår fångenskap
i Polen.
Riksdagarna 1602 och 1604. På återvägen från Estland
besökte Karl Finland, där han dröjde kvar någon tid för att
afhjälpa allmogens klagomål och införa en bättre ordning i
styrelsen. Därpå återvände han hem landvägen norr om
Bottniska viken, där före honom ingen svensk regent färdats
fram. Efter Karls återkomst sammanträdde en riksdag i
Stoekholm 1602. Nu liksom på Linköpings riksdag erbjödo
ständerna kronan åt hertig Karl, men han tvekade, ty
Sigismunds broder, hertig Johan, ägde närmare rätt till tronen, och
Karl var i detta hänseende mycket samvetsgrann. Emedan
det gamla riksrådet var så godt som upplöst, utsågos nya
rådsherrar, däribland fem höga riksämbetsmän, nämligen
riksdrots, riksmarsk, riksamiral, rikskansler och riksskattmästare.
Två år därefter kallades ständerna åter till riksdag, i
Norrköping 1604. Nu afsade sig hertig Johan sin rätt till
kronan, och Karl började antaga konunganamn, ehuru han
ännu i tre år uppsköt sin kröning. Tronföljden blef närmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
