Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN INRE OCH YTTRE STYRELSEN.
261
Karl XI såsom regent. Själen i hela verket var konungen
själf, som personligen ingrep öfverallt, äfven i de minsta
saker. Esomoftast företog han vidsträckta resor i landet för
att se allt med egna ögon, öfvervaka styrelsens gång och
pådrifva ämbetsmännen. Han hade icke den omfattande blick,
som utmärker en stor statsman, men han hade ett sundt
förstånd, en okuflig viljekraft och en outtröttlig arbetsförmåga.
Kraften urartade dock stundom till hårdhet, liksom
sparsamheten hos honom öfvergick till karghet. Till lynnet var han
tyst och sluten, han afskydde fester och stora folksamlingar
och drog sig helst undan från hufvudstaden till det ensliga
Kungsör vid Mälaren. Här förde han ett mycket enkelt
lefnadssätt; hans enda förströelser från arbetet voro ridter
och jakter i sällskap med gamla vänner. Stundom mottog han
besök af sina förtrogna bland statsmännen, såsom Klas Fleming
(† 1685) och Fabian Wrede, hvilka förestodo rikshushållningen,
Bengt Oxenstierna, ledaren af utrikes ärendena, samt Frih
Lindslcöld, som verkade inom rättsväsendet och kyrkan.
v
Den inre och yttre styrelsen.
Reduktionen och dess följder. Eeduktionsverket
fortgick rastlöst under hela Karl XI:s regering, under ledning
först af Klas Fleming, sedan af Fabian Wrede, slutligen af
Jakob Gyllenborg. Reduktionen var i sin begynnelse en
oundviklig och rättvis sak, men sedan den utan villkor lagts i
konungens hand, utsträcktes den småningom utöfver
billighetens, ja, stundom öfver rättvisans gränser. De mindre
förläning ärna, hvilka skonats 1680, blefvo indragna i följd af
riksdagens beslut 1682; snart gick det på samma sätt med
pante- och köpegodsen, hvilka i följd af nya beräkningssätt
ofta måste återställas utan ersättning. Det tryckande i
reduktionen ökades därigenom, att dess gränser, ej en gång för alla
fastställdes utan ständigt utvidgades till nya områden och
att tidpunkten, från hvilken den skulle taga sin början,
lämnades obestämd; det uppkom därigenom en allmän
osäkerhet i äganderätten. Därtill kom, att kommissionen förfor
med hårdhet, när det gällde kronans rätt, och därigenom
bragte många adliga familjer till tiggarstafven. I det hela
medförde dock reduktionen, jämte många lidanden för enskilda,
stora fördelar för landet. Det var reduktionen, som
möjliggjorde Karl XI:s stora reformer och åsatte honom i stånd att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
