Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF III. HATTARS OCH MÖSSORS SISTA STRIDER. 337
Danmark, hade sammansvurit sig till dess fördärf och genom
hemliga fördragsartiklar lofvat hvarandra att upprätthålla
själfva roten till Sveriges vanmakt, dess författning, ja, de
utfäste sig att gripa till vapen, ifall det bestående
statsskicket kullkastades (1769). Man tillämnade således Sverige
samma öde som det olyckliga Polen, hvilket efter många
lidna rättskränkningar år 1772 undergick den första
delningen. Gustaf III såg den hotande faran och var besluten
att våga allt för att rädda fosterlandet ur fördärfvet. Redan
såsom kronprins samlade han omkring sig en krets af sansade
fosterlandsvänner af hof- och hattpartierna, och under vistelsen
i Paris försäkrade han sig om Frankrikes kraftiga understöd
med råd och penningar. Han återkom till Sverige, kort innan
ständerna sammankommo till riksdagen 1771—1772. Mössorna
hade vid valen skaffat sig öfvervikt i de ofrälse stånden, och
en ny partikamp förestod alltså. Förgäfves åvägabragte
konungen ett slags försoning emellan Mössornas och Hattarnes
ledare och uppmanade ständerna i vältaliga ordalag till
endräkt — partihatet och splitet blefvo värre än någonsin.
Först tvistade adeln och de ofrälse stånden med mycken
bitterhet om konungaförsäkran och de adliga privilegierna;
den förra underskref konungen utan att läsa den. Mössorna
fingo nu öfverhand i alla stånden och genomdrefvo på våren
1772, att Hattrådet afskedades och ersattes af Mössor. Under
sådana förhållanden firades konungens kröning. Partiyran
tilltog därefter alltmer; de gamla partierna började upplösas,
de ofrälse stånden spelade herrar, och af fruktan för deras
öfvermakt kastade sig en stor del af det adliga Hattpartiet
i hofvets armar. Råd och ständer ådrogo sig allmänhetens
förakt, ty rådsherrarne lydde den ryske ministerns vink,
ständerna leddes af hätska partimän, som blott tänkte på
att förfölja och straffa sina motståndare. Förvirringen hade
nått sin höjdpunkt — men då nöden var som störst, var
hjälpen närmast.
Revolutionen 1772. Den unge konungen hade länge
umgåtts med revolutionsplaner men tvekat att sätta dem
i verket. Då förelades honom en ny plan af den djärfve,
tilltagsne öfversten JaJcob Magnus Sprengtporten samt den
sluge jägmästaren Johan Kristoffer Toll. Enligt denna plan
skulle samtidigt resning anstiftas i Finland af Sprengtporten
och i Skåne af Toll, hvarefter båda skulle med trupper komma
konungen till hjälp. Härtill gaf konungen sitt samtycke.
Odhner, Historia. N:r 1. III. uppl. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
