Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR I OCH STÄNDERNA. UTRIKES FÖRHÅLLANDEN. 407
förhållande rådde mellan konung och folk; endast inom adeln,
ledd af presidenten v. Hartmansdorff, samt prästeståndet
visade sig tecken till missnöje, i det man ansåg regeringen
alltför liberal.
I Norge blef Oskar I lika uppburen som i Sverige, sedan
han genast i början af sin regering skänkt landet en egen
örlogsflagga och äfven på andra sätt visat sin benägenhet att
häfda Norges likställighet med Sverige.
Under de första åren af konung Oskars regering rådde i
Sverige en liflig verksamhet inom alla styrelsens grenar.
Enligt ständernas begäran tillsattes äfven en kommission,
som utarbetade ett förslag till riksdagens ombildning, men
detta förslag behagade hvarken regeringen eller ständerna,
hvilka åter sammankommo till riksdag hösten 1847.
Representationsfrågan syntes hafva förlorat sin förra betydelse och
ifvern därför svalnat — då plötsligt underrättelsen kom om
februarirevolutionen och republikens utropande i
Frankrike 1848, en tilldragelse som följdes slag på slag af
folkrörelser i de flesta delar af Europa. Detta gaf nytt lif åt
reformsträfvandena, och ehuru Sverige med sin urgamla
frihet ej behöfde frukta sådana skakningar, som hemsökte det
öfriga Europa, visade sig äfven här oro och upphetsning i
sinnena. I hufvudstaden föreföllo (mars 1848) flera
gatuuppträden och oordningar, tidningarna förde ett häftigt språk,
och bland ständerna spordes missnöje med konungens dåvarande
rådgifvare. Detta gaf konung Oskar anledning att afskeda
sin gamla ministär och tillsätta en ny. Dess första värf blef
att utarbeta ett nytt representationsförslag; ett sådant
framlades ock för ständerna och antogs att hvila till nästa riksdag.
Utrikes politiken. Skandinavismen. Medan ständerna
voro samlade, hade Sveriges yttre politik tilldragit sig
större uppmärksamhet än vanligt. Krigets stormar närmade
sig Norden och botade vårt grannland Danmark, som
påkallade vårt bistånd.
Under den långa fred, som efter 1814 rådde i Norden,
hade den gamla tvedräktsandan, som i så många århundraden
söndrat Nordens folk, småningom mildrats, och i många sinnen
vaknade medvetandet af de nordiska folkens stamförvantskap
och gemensamma intressen. »Söndringens tid är förbi», sjöng
Tegnér, när han i Lunds domkyrka satte lagerkransen på
den danske skalden Öhlenschlägers hufvud. Först började
vetenskapsmännen från hela Norden att träda i närmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
