Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrskenets dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
kanske, vad? Godt. Nu jag ge er vad ni kalla en
vink. Ni gå in på vadet!»
Joy log ett outgrundligt leende. Polislöjtnanten
betänkte sig. Han såg uppåt vägen. De bägge män-
nen hade rest sig på knä och piskade ursinnigt på
sina hundar. Harrington i spetsen.
»Tio mot ett på Harrington!» skrek matadoren
från Birch Creek om igen och skakade sin pung midt
framför polislöjtnantens ögon.
»Ni gå in på vadet!» kommenderade Joy.
Han lydde; men han ryckte på axlarna till tecken,
att han alls icke lyssnade till sitt eget förnuft, utan
gav vika för hennes tjusningsförmåga. Joy nickade
uppmuntrande åt honom.
Alla ljud dogo bort. Man upphörde till och med
att ingå vad . . .
Girande, slängande och guppande upp och ned
som loggertar för vinden kommo slädarna rusande
i vild fart emot dem. Louis Savoy höll fortfarande
sin främsta hund tätt efter Jack Harringtons släde,
men hans ansikte förrådde, att han ej längre hyste
något hopp. Harringtons läppar voro hårdt slutna.
Han såg varken åt höger eller vänster. Hans hundar
sprungo i ypperlig takt, med fasta steg, och Vargkäft
— med sänkt huvud och utan att se upp — anförde
spännet på ett sätt som var honom värdigt.
Forty Mile stod i andlös förväntan. Icke ett ljud
förutom medarnas knarrande och pisksnärtarnas vi-
nande . . .
Då höjde Joy Molineau plötsligt sin klara stämma.
»Hej! Hej! Vargkäft! Vargkäft!»
Och Vargkäft hörde henne. Han vek tvärt av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
