Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vill göra bekantskap med dig och har bedt mig taga dig
med till hennes hem.»
»Jag kan föreställa mig, att du målat ett vackert
porträtt af mig! Jag är emellertid icke ond på dig
därför. Hon må vara hvem som helst, en vanlig lejoninna
från landsorten eller en emanciperad dam i Kukschins
stil, så har hon icke dess mindre ett par axlar, till hvilka
jag sett få motstycken.»
Råheten i dessa ord gjorde ett plågsamt intryck på
Arkaki, men han bemödade sig, såsom man ofta gör,
att i sitt svar till sin vän dölja detta intryck.
»Hvarför vill du ej tillerkänna kvinnan rättighet
att tänka?» frågade han halfhögt.
»Därför att jag märkt, min vän, att alla kvinnor,
som begagna sig af denna rättighet, äro riktiga fulingar.»
Samtalet afstannade här. De båda unga männen
aflägsnade sig genast efter supén. Fru Kukschin
besvarade deras afsked med ett kväfdt skratt, som dock
tydligt förrådde hennes vrede; ingen af dem hade ägnat
henne ens den ringaste uppmärksamhet, och hennes
egenkärlek hade blifvit sårad häraf. Hon stannade kvar
till slutet och dansade ännu klockan fyra på morgonen
med Sitnikov en polkamazurka med parisiska attityder.
Denna uppbyggliga föreställning afslöt guvernörens bal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
