Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
adelsman, som, efter att i omkring femton år hafva lyst
i Moskva och Petersburg, hvarunder han lefde på
mäklareaffärer, slöt med att fullständigt ruinera sig och därpå
drog sig tillbaka till landet, där han snart dog, lämnande
efter sig en mycket ringa förmögenhet åt sina två döttrar,
Anna och Katarina, den ena tjugo och den andra tolf
år gammal. Deras mor, som tillhörde den från sin
forna storhet ansenligt sjunkna furstliga släkten N...,
hade dött i Petersburg vid den tidpunkt, då hennes man
ännu stod på höjden af lycka. Anna Loktevs ställning,
sedan hon blifvit fader- och moderlös, var mycket svår.
Den lysande uppfostran, hon fått i Petersburg, hade på
intet vis gjort henne ägnad att bära de husliga
bekymmer och svårigheter af alla slag, som väntade henne
långt borta i en landsort, där hon saknade utvägar. Hon
var icke bekant med någon af sina nuvarande grannar
och hade ingen att rådföra sig med. Hennes far hade
alltid undvikit att besöka godsägarna i trakten; han
föraktade dem, och de betalade honom med samma mynt,
hvar och en på sitt vis. Hon tappade dock icke
hufvudet utan skref genast till sin moster, furstinnan Avdotia
Stepanovna N..., en elak och högmodig gammal ogift
dam, med anhållan att hon skulle komma dit; furstinnan
anlände till sin systerdotter, tog i besittning de bästa
rummen i huset, brummade och trätte från morgon till
kväll och gick aldrig ut, icke ens i trädgården utan att
vara åtföljd af sin ende tjänare, en lifegen lakej, fåordig,
instoppad i ett gammalt gulaktigt livré med blå galoner
och i en trekantig hatt. Anna fördrog tåligt alla sin
tants nycker, ägnade sig på mellanstunder åt sin systers
uppfostran och tycktes vara undergifven sin lott att få
sluta sitt lif i denna enslighet... Men slumpen hade
beslutit annorlunda. En viss Odintsov, som var mycket
rik, ungefär fyrtio år gammal, ett original, mjältsjuk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
