Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vore det också endast spetsen af ens lillfinger, som hon
finge bemäktiga sig. Allt sådant är...» Bazarov höll
på att komma fram med sitt älsklingsuttryck »romantik»,
men han hejdade sig. — »Du tror icke, hvad jag nu
säger», tillade han, »och dock är det rena sanningen. Vi
hade båda råkat ut för en umgängeskrets af kvinnor,
och detta lefnadssätt förekom oss mycket behagligt. Men
det är lika angenämt att lämna detta umgänge som att
på en varm sommardag taga en kall öfversköljning. En
man har annat att göra än befatta sig med dylikt snack;
en man bör vara vild, säger ett mycket klokt spanskt
ordspråk. Du, min vän, till exempel», tillade han, i det
han vände sig till skjutsbonden, som satt på kuskbocken,
»har du en hustru?»
Bonden vände sig om och visade de båda vännerna
sitt platta ansikte med ett par små, osynliga ögon.
»En hustru? Ja visst! Hvarför skulle jag icke
ha det?»
»Du slår henne?»
»Min hustru? Ja, nog kan mycket inträffa... Man
slår henne icke utan skäl.»
»Det är klart. Och hon slår väl också dig?»
Bonden ryckte till i tyglarna.
»Hvad var det, du nu sade, herre?» återtog han;
»det ser ut som om du tycker om att skämta.»
Frågan hade tydligen sårat honom.
»Hör du, Arkadi Nikolaievitsch? Emellertid hafva
du och jag fått stryk;... du ser, hvad det vill säga att
vara bildadt folk!»
Arkadi smålog tvunget; hvad beträffar Bazarov,
vände denne sig åt sidan och öppnade sedan icke
munnen under hela färden.
De tjugufem versten förekommo Arkadi lika långa
som femtio. Den lilla byn, där Bazarovs föräldrar bodde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
