Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, det finns ingenting ondt hos henne. Du skall
få se sådan middag, hon skall anrätta åt oss.»
»Vi väntade er icke i dag, far lille; vi ha icke
något kött», sade Timofeitsch, som burit in Bazarovs
kappsäck.
»Vi kunna vara utan kött; där ingenting finns att
taga, har kungen förlorat sin rätt. Fattigdom är icke
något brott», plägar man säga.
»Hur många bönder har din far?» frågade Arkadi.
»Godset är ej hans, det tillhör min mor, och jag
tror, att det består af på sin höjd femton själar.»
»Tjugutvå, om jag får be», sade Timofeitsch med
ett utseende, som tillkännagaf, att han funnit sig sårad.
Man hörde åter ljudet af tofflor, och Vassili
Ivanovitsch inträdde i kabinettet.
»Om några minuter», utropade han med själfbelåtet
utseende, »är rummet i ordning, så att ni kan flytta in
där, Arkadi... Nikolaitsch?... så är ju ert ärade namn,
om jag icke tagit fel? Och här är en, som skall passa
upp er», tillade han och häntydde på en betjänt, som
han haft med sig in, en ung pojke med kortklippt hår,
klädd i en blå lifrock med hål på armbågarna och
utstyrd i stöflar, som icke voro gjorda åt honom. »Han
heter Fedka. Ni måste ha öfverseende med oss, jag
anser mig böra ånyo bedja er därom, ehuru min son
förbjudit mig det. För öfrigt förstår sig den här pojken
mycket bra på att stoppa en pipa. Ni röker ju?»
»Jag röker helst cigarrer», svarade Arkadi.
»Och det är mycket förståndigt. Äfven jag föredrar
cigarrer, men det är särdeles svårt att skaffa sig goda
cigarrer här på orten, så långt från hufvudstaden.»
»Upphör du att sjunga klagovisor», sade Bazarov;
»sätt dig hellre här på soffan och låt mig se på dig.»
Vassili Ivanovitsch satte sig skrattande. Han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
