Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man var äfven mycket besvärad af flugorna; i vanliga
fall plägade en betjäntpojke jaga bort dem med en
trädgren, men Vassili Ivanovitsch hade befriat honom från
detta åliggande för att icke blottställa sig för
anmärkningar af de unga progressisterna. Arina Vlassievna
hade varit i tillfälle att göra toalett; hon hade på sig en
stor mössa, prydd med band, och en blå, blommig schal.
Hon började åter gråta, så snart hon fick se sin Eniuscha,
men hennes man behöfde icke träda emellan för att
lugna henne; hon aftorkade själf i största hast sina
tårar för att icke förstöra sin schal. De unga männen gjorde
heder åt anrättningarna; värdfolket hade redan ätit
middag och deltog således icke i måltiden. Uppassningen
bestreds af Fedka, som var mycket besvärad af sina
stöflar; han hade till biträde en enögd kvinna med
manliga drag, hvilken hette Anfisuschka och tjänstgjorde
såsom på en gång taffeltäckare, tvätterska och
ladugårdspiga. Under hela middagen gick Vassili Ivanovitsch
omkring i rummet med ett lyckligt, till och med hänfördt
utseende, under det han redogjorde för de grymma kval,
som kejsar Napoleons politik beredde honom, och det
dunkel, hvari den italienska frågan var inhöljd. Arina
Vlassievna tycktes icke se Arkadi; med hakan stödd mot
handleden visade hon fullständigt sitt runda ansikte,
som af de små, svällande, körsbärsröda läpparna och af
de spridda spår af skönhet, som man såg på hennes
kinder och öfver hennes ögonbryn, fick ett alldeles
egendomligt uttryck af okonstlad hjärtlighet. Hon hade
ögonen fästa på sin son och suckade ständigt; hon höll på
att förgås af längtan att få veta, hur länge han ärnade
stanna hemma, men hon vågade ej fråga honom därom.
»Om han skulle svara mig, att han kommit hit endast
på ett par dagar?» sade hon till sig själf, och hennes
hjärta klappade af fruktan. Efter steken försvann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
