Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådana hus som ert; de äro gamla och varma och ha
därtill en ganska egendomlig lukt.»
»Det luktar olja[1] och tvättade kläder i dem»,
återtog Bazarov. »Och så godt om flugor man har i dessa
trefliga bostäder! Usch!»
»I din barndom», återtog Arkadi efter ett ögonblicks
tystnad, »blef du nog ej strängt behandlad?»
»Du känner mina föräldrar: de ta icke i med
hårdhandskarna.»
»Du älskar dem högt, Ievgeni?»
»Åh ja, Arkadi.»
»De hysa så stor tillgifvenhet för dig!»
Bazarov svarade icke.
»Vet du, hvad jag tänker på?» sade han slutligen
och lade armarna under hufvudet.
»Nej. Tala om det.»
»Jag tror, att mina föräldrar ha ett mycket
angenämt lif! Min far finner sig road af allt, ehuru han är
sextio år; han talar om palliativa medel, behandlar sjuka,
visar ädelmod mot bönderna; han ägnar sig häråt med
gladt hjärta. Min mor kan ej heller beklaga sig; hon
är dagen i ända upptagen af alla slags sysselsättningar,
af ’ack!’ och ’ah!’, så att hon ej har tid att samla sina
tankar; och jag...»
»Och du?»
»Och jag säger till mig själf: Jag ligger här och
hvilar invid denna höstack... Den fläck, där jag nu
befinner mig, är så oändligt liten i jämförelse med hela
den öfriga rymden, där jag icke finnes och där man icke
behöfver mig; och den tidslängd, som det blir mig
förunnadt att lefva, är någonting så obetydligt i förhållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
