- Project Runeberg -  Fäder och söner /
210

(1906) [MARC] Author: Ivan Turgenev Translator: Josef Natanael Nyman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och denna katt var Fenitschka. Han såg Paul i
skepnaden af en stor trädstam och var det oaktadt tvungen
att slåss med honom. Peter väckte honom klockan fyra
på morgonen; han klädde på sig och gick genast ut,
ledsagad af tjänaren.

Morgonen var härlig och svalare än de närmast
föregående dagarna. Små brokiga moln tågade flockvis fram
på den blekblå himmelen; en fin dagg höljde trädens
blad, spindelväfvarna gnistrade som silfver på gräset;
den fuktiga och mörka jorden tycktes ännu ha kvar
något af den färgskiftning, som den första
morgonrodnaden förlänat den; lärkornas sång klingade rundt omkring
uppifrån himlen. Bazarov gick framåt mot skogslunden,
satte sig i skuggan och underrättade Peter om den tjänst,
man fordrade af honom. Den bildade kammartjänaren
intogs af dödsångest; men Bazarov lugnade honom med
den försäkran, att han icke behöfde mer än hålla sig på
afstånd och se på samt att han icke ådrog sig det
ringaste ansvar.

»Medan vi vänta», tillade han, »kan du tänka öfver
den viktiga roll, du har att utföra.»

Peter vred sina händer, hängde med hufvudet och
stödde sig mot ett träd, alldeles grön i ansiktet af
förskräckelse.

Vägen, som ledde till Marino, gick långs med en
liten lund; det fina damm, som betäckte den, hade icke
sedan dagen förut berörts af ett hjul eller en fot.
Bazarov riktade ofrivilligt sin blick mot vägen, plockade ett
grässtrå, tuggade därpå och upprepade beständigt för sig
själf: »Hvilken dumhet!» Morgonkölden vållade, att ett
par, tre gånger en rysning genomfor honom... Peter
såg med skum blick på honom; men Bazarov endast
smålog, han var icke det minsta rädd.

Häststeg hördes på vägen... Snart därefter visade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderson/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free