Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvarför det?»
»Jag omtalar dem icke.»
»Åh, jag tviflar ej därpå; ni är mycket egensinnig.»
»Egensinnig? Ja, det är sannt.»
»Och ni är en mycket skarp iakttagare.»
Katia sneglade på Arkadi.
»Ni tycks vara bekymrad öfver något? Hvad tänker
ni på?»
»Jag gör mig själf den frågan, hvarifrån ni fått er
iakttagelseförmåga. Ni är så rädd, så misstrogen; ni
undviker alla...»
»Jag har så mycket fått lefva skild från andra; det
gör, att man mot sin vilja blir reflekterande. Men ni
säger, att jag flyr alla... har ni rätt att säga det?»
Arkadi såg på Katia med en blick, som uttryckte
tacksamhet.
»Nej, det är sannt», återtog han, »men personer i
er ställning, jag menar de rika, hafva sällan
iakttagelseförmåga; det är med dem på samma sätt som med krönta
hufvud: endast slumpen gör, att de någon gång få veta
sanningen.»
»Men jag är icke rik...»
Arkadi blef mycket öfverraskad och förstod henne
icke genast. »Nej, det är sannt: hela förmögenheten
tillhör hennes syster», tänkte han slutligen, och denna
tanke föreföll honom icke oangenäm.
»Så vackert det lät, då ni yttrade detta!» tillade
han högt.
»Hvad menar ni?»
»Det är så vackert, ty ni yttrade det utan tillgjord
naturlighet, utan falsk blygsamhet och utan att vara
konstlad. Jag föreställer mig nämligen, att en hvar, som
säger, att han är fattig, skall känna ett slags stolthet
däröfver.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
