Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp från marken. Det var ypperligt! Jag tror
sannerligen, att en ek icke skulle kunnat stå emot!»
»Det är förtjänstfullt!» svarade prästen, som icke
visste, hur han skulle kunna tvärt afbryta gubbens
hänförelse.
En bonde, som bodde i grannskapet, kom en dag
körande till Vassili Ivanovitsch med sin bror, som hade
tyfus. Den olycklige låg döende på en knippa halm,
hela hans kropp var öfversållad med svartaktiga fläckar,
och han hade länge varit utan medvetande. Vassili
Ivanovitsch beklagade, att man icke förr tänkt på att
söka läkarehjälp för den stackars karlen, och han
förklarade, att icke någon möjlighet fanns att rädda honom.
Också kunde icke bonden föras tillbaka hem; han dog i
sin telega under återfärden.
Två eller tre dagar därefter kom Bazarov in till sin
far och frågade honom, om han icke hade lapis infernalis.
»Jo; men hvad skall du ha den till?»
»Jag behöfver den för att bränna ett litet sår.»
»Hvem har sårat sig?»
»Jag själf.»
»Hvad!... du? Hvar är såret? Låt mig få se det!»
»Se här, det är på det här fingret. Jag gick i
morse till byn, hvarifrån den bonden var, som dog i
tyfys. Jag vet icke, hvarför de ville, att han skulle
obduceras... Jag har icke på länge befattat mig med
sådana operationer.»
»Nå?»
»Jag bad distriktläkaren, att jag skulle få verkställa
obduktionen, och så skar jag mig.»
Vassili Ivanovitsch bleknade hastigt; han sprang
utan att yttra ett enda ord in i sitt arbetsrum och
återkom därifrån med ett stycke lapis infernalis; Bazarov
ville taga det och gå ut ur rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
