Laura ensam; betraktar sedlarna hon håller i handen.
Svärmoderns röst (inifrån)
Laura!
Laura
Ja!
Svärmoderns röst
Är mitt te färdigt?
Laura (i dörren till våningen)
Det ska strax komma!
(Går mot utgångsdörren i fonten, då Kalfaktorn öppnar och anmäler: Doktor Östermark.)
Doktorn
Min fru!
Laura (går emot och räcker honom handen)
Välkommen herr doktor! Hjärtligt välkommen till oss. Ryttmästarn
är ute, men han kommer strax igen.
Doktorn
Jag ber ursäkt att jag kommer så sent, men jag har redan varit ute
på besök.
Laura
Var god och sitt ner! Var så god!
Doktorn
Jag tackar min fru.
Laura
Ja, det är rätt sjukligt här på orten för tillfället, men jag
hoppas att ni ska trivas ändå, och för oss, som sitta i ensamheten på
landet, är det stor vikt att finna en läkare som intresserar sig för
sina klienter; och om er, doktor, har jag hört så mycket gott, att jag
hoppas det bästa förhållande skall råda oss emellan.
Doktorn
Ni är alltför nådig min fru, men jag hoppas å andra sidan för er
skull att mina besök icke skola bli alltför ofta av behovet
påkallade. Er familj är ju i allmänhet frisk och...
Laura
Ja några akuta sjukdomar ha vi dess bättre icke haft, men det är
ändå icke allt som det bör vara.
Doktorn
Inte det?
Laura
Det är gunås icke så bra, som vi skulle önska det.
Doktorn
Åh! Ni skrämmer mig!
Laura
Det finns förhållanden i en familj, som man tvingas av heder och
samvete att fördölja för hela världen...
Doktorn
Utom för läkaren.
Laura
Det är därför min smärtsamma plikt att från första ögonblicket
säga er sanningen.
Doktorn
Kan vi inte uppskjuta detta samtal tills jag haft den äran bli
föreställd för ryttmästarn?
Laura
Nej! Ni måste höra mig först, innan ni ser honom.
Doktorn
Det handlar sålunda om honom?
Laura
Om honom, min stackars älskade man.
Doktorn
Ni gör mig orolig min fru, och jag deltar i er olycka, tro mig!
Laura
(tar upp näsduken)
Min man är själssjuk. Nu vet ni allt, och nu får ni döma själv
sedan.
Doktorn
Vad säger ni? Jag har med beundran läst ryttmästarens förträffliga
avhandlingar i mineralogi, och jag har alltid funnit en klar och stark
intelligens.
Laura
Verkligen? Det gläder mig om vi alla hans anhöriga skulle ha
misstagit oss.
Doktorn
Men nu kan det inträffa att hans själsliv är stört på andra
områden. Berätta!
Laura
Det är det vi frukta också! Ser ni, han har emellanåt de mest
bizarra idéer, som han ju såsom lärd kunde få ha för sig, om de icke
inverkade störande på hela hans familj bestånd. Så till exempel har
han en vurm att köpa allt möjligt.
Doktorn
Det är betänkligt; men vad köper han?
Laura
Hela kistor med böcker, som han aldrig läser.
Doktorn
Nå, att en lärd köper böcker är ännu icke så farligt.
Laura
Ni tror inte vad jag säger?
Doktorn
Jo, min fru, jag är övertygad att ni tror vad ni säger.
Laura
Men är detta rimligt att en människa kan i ett mikroskop se vad
som händer på en annan planet?
Doktorn
Säger han att han kan det?
Laura
Ja, det säger han.
Doktorn
I ett mikroskop?
Laura
I ett mikroskop! Ja!
Doktorn
Det är betänkligt, om det är så!
Laura
Om det är så! Ni är då intet till förtroende till mig, herr
doktor, och jag som sitter här och inviger er i familjens
hemlighet...
Doktorn
Se så, min fru, ert förtroende hedrar mig, men jag måste som
läkare undersöka, pröva, innan jag dömer. Har ryttmästarn visat några
symptomer till nyckfullhet i lynnet, ostadighet i viljan?
Laura
Om han har det? Vi har varit gifta i tjugo år och han har ännu
aldrig fattat ett beslut, utan att överge det.
Doktorn
Är han halsstarrig?
Laura
Han skall alltid ha sin vilja igenom, men när han fått råda,
släpper han alltsammans och ber mig besluta.
Doktorn
Detta är betänkligt och fodrar stark observation. Det är viljan,
ser ni, min fru, som är själens ryggrad; blir den sårad, så faller
själen sönder.
Laura
Och Gud skall veta att jag fått lära mig att gå hans önskningar
till mötes under dessa långa prövoår. Å, om ni visste vilket liv jag
genomkämpat vid hans sida, om ni visste!
Doktorn
Min fru, er olycka rör mig djupt, och jag lovar er att se till vad
som kan göras. Jag beklagar er av hela mitt hjärta och ber er att lita
på mig oinskränkt. Men efter vad jag hört, skall jag be er om en
sak. Undvik att väcka några tankar med starkt intryck hos den sjuke,
ty i en mjuk hjärna utvecklas de hastigt och blir lätt monomanier
eller fixa idéer. Förstår ni?
Laura
Alltså undvika att väcka hans misstänksamhet!
Doktorn
Alldeles så! Ty en sjuk kan inbilla vad som helst, just därför att
han är mottaglig för allt.
Laura
Så! Då förstår jag! Ja! - Ja!
(Det ringer inifrån våningen.)
Förlåt, min mor har något att säga mig. Ett ögonblick... Se där är
Adolf...
