Samma dekoration som förra akten. Lampan brinner på bordet; det är natt.
Doktorn. Laura.
Doktorn
Efter vad jag av vårt samtal kunde finna, så är saken ännu icke
mig fullt bevisad. Ni hade för det första begått ett misstag, då ni
sade att han kommit till dessa förvånande resultat om andra
himlakroppar genom ett mikroskop. När jag nu fått höra att det var ett
spektroskop, så är han icke allenast friad från misstanken om
sinnesrubbning, utan även i hög grad förtjänt om vetenskapen.
Laura
Ja, men det sa jag aldrig!
Doktorn
Min fru, jag antecknade vårt samtal och jag erinrar mig att jag
frågade om själva huvudpunkten, emedan jag trodde mig hört orätt. Man
måste vara samvetsgrann i sådana anklagelser, som gälla en mans
omyndighetsförklaring.
Laura
Omyndighets-förklaring.
Doktorn
Jo, det vet ni väl att en avita person förlorar sina medborgerliga
och familje-rättigheter.
Laura
Nej, det visste jag inte.
Doktor
Vidare fanns en punkt, som synes mig misstänkt. Han talade om att
hans brevväxling med bokhandlarne förblivit obesvarad. Tillåt mig
fråga om ni av oförståndig välvilja avbrutit den.
Laura
Ja, det har jag. Men det var min plikt att bevaka husets
intressen, och jag kunde icke opåtalt låta honom ruinera oss alla.
Doktorn
Förlåt mig, men jag tror ni icke kunnat beräkna följderna av en
sådan handling. Kommer han att upptäcka ert dolda ingripande i hans
görande, så är hans misstänksamhet grundad, och sedan växer den som en
lavin. Dessutom har ni därigenom satt spärrhakar på hans vilja och
ytterligare retat hans otålighet. Ni har väl själv känt hur det river
i själen, när ens varmaste önskningar motarbetas, när ens vilja
stäckes.
Laura
Om jag har känt det?
Doktorn
Nå, döm då om huru han skall ha erfarit det.
Laura
(reser sig)
Det är midnatt och han har inte kommit hem. Nu kan man frukta det
värsta.
Doktorn
Men säg min fru, vad hände då i kväll sedan jag gick; jag måste
veta allt.
Laura
Han fantiserade och hade besynnerliga idéer. Kan ni tänka er
sådana infall som det att han icke är far till sitt eget barn.
Doktorn
Det var egendomligt. Men hur kom han på den tanken?
Laura
Jag vet inte alls, om inte det var att han hade ett förhör med en
av karlarne i en barnuppfostringsfråga, och när jag tog flickan i
försvar, förivrade han sig och sade att ingen kunde säga vem som är
far till ett barn. Gud ska veta att jag gjorde allt för att lugna
honom, men nu tror jag ingen hjälp mer finns.
(Gråter.)
Doktorn
Men detta kan inte få fortgå; här måste något göras, utan att man
väcker hans misstänksamhet likväl. Säg mig, har ryttmästarn förr haft
sådan griller?
Laura
För sex år sedan var det samma förhållande, och då erkände han
själv, ja, i ett eget brev till läkaren till och med, att han fruktade
för sitt förstånd.
Doktorn
Ja, ja, ja, det här är en historia, som har djupa rötter, och
familjelivets helgd - och det där - jag kan inte fråga om allt, utan
måste hålla mig till det som syns. Det gjorda kan inte göras ogjort
tyvärr, och kuren skulle dock ha applicerats på det gjorda.
- Var tror ni han är nu?
Laura
Det har jag ingen aning om. Men han har nu så vilda infall.
Doktorn
Vill ni att jag skall avvakta hans återkomst? Jag kunde ju för att
undvika hans misstankar säga att jag besökt er fru mor, som varit
opasslig.
Laura
Ja, det går mycket bra! Men lämna oss inte, herr doktorn; om ni
visste hur orolig jag är. Men vore det icke bättre att säga honom rent
ut vad ni tänker om hans tillstånd.
Doktorn
Det säger man aldrig åt sinnessjuka, förrän de själva talar om
ämnet, och endast undantagsvis då. Det beror alldeles på vad vändning
saken tar. Men här ska vi inte sitta då; kanske jag får draga mig in i
rummet bredvid, så ser det mindre gjort ut.
Laura
Ja, det är bättre, så kan Margret sitta här. Hon brukar alltid
vaka, när han är borta och hon är den enda son har någon makt med
honom.
(Går till vänstra dörren.)
Margret! Margret!
Amman
Vad vill frun mig! Är herrn hemma?
Laura
Nej, men du ska sitta här och vänta på honom; och när han kommer,
skall du säga att min mor är sjuk och att doktorn är här därför.
Amman
Ja, ja; jag skall se till att allt blir bra.
Laura
(öppnar dörren åt våningen)
Vill doktorn vara god och stiga in.
Doktorn
Min fru!
