Ryttmästarn. Amman. Doktorn.
Ryttmästarn
God afton, doktorn. Hur är det med min svärmor?
Doktorn
Jo, det är ingenting farligt; det är bara en lindrig vrickning i
vänstra foten.
Ryttmästarn
Jag tyckte Margret sa att det var en förkylning. Det tycks vara
olika uppfattningar av saken. Gå och lägg dig Margret!
Amman går. Paus.
Ryttmästarn
Var så god och sitt herr doktor.
Doktorn
(sätter sig)
Tackar!
Ryttmästarn
Är det sant att man får randiga föl om man korsar en zebra och ett
sto?
Doktorn
(förvånad)
Fullkomligt riktigt!
Ryttmästarn
Är det sant att de följande fölen också blir randiga, om man
fortsätter avlen med en hingst?
Doktorn
Ja, det är också sant.
Ryttmästarn
Alltså kan under vissa förutsättningar en hingst vara far till
randiga föl, och tvärtom?
Doktorn
Ja! Så synes det.
Ryttmästarn
Det vill säga: avkommans likhet med fadern bevisar ingenting.
Doktorn
Å...
Ryttmästarn
Det vill säga: faderskapet kan icke bevisas.
Doktorn
Å - hå...
Ryttmästarn
Ni är änkling och har haft barn?
Doktorn
Ja - a...
Ryttmästarn
Kände ni er inte löjlig ibland som far. Jag vet ingenting så
komiskt som att se en far gå och leda sitt barn på gatan, eller när
jag hör en far tala om sina barn. " Min hustrus barn ", skulle han
säga. Kände ni aldrig det falska i er ställning, hade ni aldrig några
anfäktelser av tvivel, jag vill inte säga misstankar, för jag antar
som gentleman att er hustru stod över misstankar?
Doktorn
Nej, det hade jag verkligen aldrig, men se herr ryttmästarn, sina
barn får man ta på god tro, säger Goethe, tror jag.
Ryttmästarn
God tro, när det gäller en kvinna? Det är riskabelt.
Doktorn
Ah, det finns så många slags kvinnor.
Ryttmästarn
Nyare forskningar ha givit vid handen att det bara finns ett slag!
- När jag var ung, var jag stark och - med skryt - vacker. Jag erinrar
mig nu bara två ögonblicks impressioner, som senare har väckt mina
farhågor. Jag reste sålunda ena gången på en ångbåt. Vi satt i
försalongen några vänner. Mitt emot mig kom den unga restauratrisen
och satte sig förgråten att hennes fästman förlist. Vi beklagade henne
och jag tog in champange. Efter andra glaset vidrörde jag hennes fot;
efter fjärde hennes knä, och innan morgonen hade jag tröstat henne.
Doktorn
Det var bara en vinterfluga det!
Ryttmästarn
Nu kommer den andra och det var en sommarfluga. Jag var i
Lysekil. Där var en ung fru., som hade sina barn med sig, men mannen
var i stan. Hon var religiös, hade ytterst stränga principer,
predikade moral för mig, var komplett hederlig, som jag tror. jag
lånade henne en bok, två böcker; när hon skulle resa, lämnade hon,
ovanligt nog, igen böckerna. Tre månader senare hittade jag i samma
böcker ett visitkort med en tämligen tydlig förklaring. Den var
oskyldig, så oskyldig en kärleksförklaring från en gift kvinnas sida
kan vara till en främmande herre, som aldrig gjorde några avancer. Nu
kommer sens - moralen. Tro inte för mycket bara!
Doktorn
Tro inte för lite heller!
Ryttmästarn
Nej, lagom! Men ser ni, doktorn, den kvinnan var så omedvetet
skurkaktig att hon talar om för sin man att hon svärmade för mig. Det
är just detta som är faran, att de äro omedvetna om sin instinktiva
skurkaktighet. Detta är förmildande omständigheter, men kunna icke
upphäva domen, bara mildra den!
Doktorn
Herr ryttmästare, era tankar gå i en sjuklig riktning och ni
skulle taga vara på den.
Ryttmästarn
Ni ska inte begagna ordet sjuklig. Ser ni, alla ångpannor
exploderar när manometern visar 100, men 100 är inte det samma för
alla pannor; förstår ni? Emellertid, ni är här för att bevaka mig. Om
jag nu icke vore man, skulle jag ha rättighet att anklaga, eller
beklaga, som det så slugt kallas, och jag kanske skulle kunna ge er
hela diagnosen, och vad mer än sjukdomshistorien, men nu är jag tyvärr
en man, och jag har bara som romaren att lägga armarna i kors över
bröstet och hålla andan tills jag dör. God natt!
Doktorn
Herr ryttmästare! Om ni är sjuk, går det ej er manliga ära för när
att säga mig allt. Jag måste även höra andra parten!
Ryttmästarn
Ni har haft nog att höra den ena, förmodar jag.
Doktorn
Nej, herr ryttmästare. Och ni vet att när jag hörde fru Alving
liktala sin döda man, så tänkte jag för mig själv: förbannat synd att
karlen ska vara död!
Ryttmästarn
Tror ni då att han skulle talat, om han levat! Och tror ni att om
någon av de döda männen stego upp, att han skulle bli trodd? God natt,
herr doktor! Ni hör jag är lugn, och ni kan tryggt gå och lägga er!
Doktorn
God natt då, ryttmästarn. Den här saken kan jga icke längre ta
någon befattning med.
Ryttmästarn
Ä vi ovänner?
Doktorn
Långt därifrån. Skada bara att vi inte får vara vänner! God natt.
( Går. )
Ryttmästarn
(följer Doktorn till fonddörren; därpå går han till vänstra
dörren, öppnar den på glänt )
Stig in, så får vi tala! Jag hörde att du stod och lyssnade.
